| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
ORGIASM or1gias4m, äv. or1jiasm4, r. l. m.; best. -en. Anm. Förr användes den t. formen orgiasmus. SvLitTidn. 1813, sp. 391.
i sht rel.-hist. eg. o. urspr.: firande av orgier till en guds l. gudinnas ära; dionysisk yra; äv. allmännare: extatiskt tillstånd av hänförelse, rus av känslor. Det mänadiska uttrycket af sinlig vällust, och vildt hänförande jordisk orgiasm. SvLitTidn. 1816, sp. 576. En brännande monoman njutningslystnad .. som kan stiga till orgiasm. SvLittH 2: 193 (1919). Den .. dionysiska orgiasmen. IllRelH 417 (1924). —
Spalt O 1249 band 19, 1950