Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
ORIMMAD, p. adj.2
1) om vers l. versmått l. diktvärk o. d.: icke rimmad; äv. ss. adv.: utan rim. Nytt försök till orimmad vers. Kellgren (SVS) 2: 189 (1783; titel på dikt). Skrifva orimadt. Thorild (SVS) 1: 487 (1783). Orimmade jamber. StWarburg 29 (1912).
2) (†) orimlig, som det icke är rim o. reson i; grundlös; absurd. Ekeblad Bref 2: 375 (1663). En Fantast med sin orimade inbilning. Weise 47 (1697).
Spalt O 1283 band 19, 1950