Publicerad 1950   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
ORISAD, p. adj.
1) trädg. om ärtstånd l. ärtåker (förr äv. humlegård) o. d.: icke försedd med ris (ss. stöd åt resp. växter). Riset (håller) ärterna vppe. Broocman Hush. 2: 69 (1736). Murberg FörslSAOB (1791; om humlegårdar).
2) skogsv. om (del av) kolmila: icke täckt med ris. Somlige (kolare) lämna vid foten en rand på Milan, som är .. aldeles ostybbad och orisad. Wallner Kol. 53 (1746). HbSkogstekn. 645 (1922).
3) (tillf.) icke agad (med ris). Tiällmann Profvis. B 6 b (1692). Lindqvist Rim 1: 196 (1907). —
ORISSLAD, p. adj. (mera tillf., i fackspr.) om sand, kolstybb o. d.: icke risslad, osållad. Rinman 2: 1198 (1789). —
ORISTAD, p. adj. (tillf.) icke ristad; särsk. om (del av) sten (som utgör ett fornminne): som saknar ristning l. (run)-inskrift. Juslenius 434 (1745). Den oristade Bautastenen. Liljegren Runl. 113 (1832). AntT 1: 171 (1864). —
ORITAD, p. adj. (tillf.) som man icke ritat (figurer o. d.) på; förr äv. dels om sten o. d.: icke ristad, dels om glas o. d.: utan dekor? 3 långe Steenar orythade. Runa 1848, s. 21 (1673). 12 st. Ritade Glas och 1 oritat. BoupptVäxjö 1788. Den oritade sidan af arket. Berg Handarb. 13 (1873). —
ORITORR. (oritår) (†) om säd: icke ”ritorr”, oriad. VetAP 1: 225 (1740). —
ORIVEN, p. adj. [fsv. orivin] icke riven; särsk.
1) (†) icke sönderriven, som det icke rivits bort ngt från, hel; i sht om tyg l. papper o. d. BtFinlH 3: 3 (1531). Att samme bock är orijffwenn, oraderedt, och oplumppedt. Därs. 4: 346 (1567). Murberg FörslSAOB (1791).
2) (†) om människa: icke ”ihjälriven”? Dieffuulen .. (måste) låta tigh bliffua i ewigheet .. oanfächtat, orijffuen och oäten. Phrygius HimLif. 145 (1615).
3) (†) icke uppdelad, odelad, hel; jfr 5. Deerföre haffua dhe alla oreffna (präst)-geldh, men i Vaassboo alt tuå och tree prester uthi ett geldh. OxBr. 11: 130 (1647). PH 5: 3308 (1752).
4) (†) om bolag: icke upplöst. Calonius 5: 320 (1800).
5) (†) om ngns egendom l. bo: som ngn har ograverad, som lämnas i fred; som ngn är i okvald besittning av; odelad (jfr 3). Schroderus Os. 2: 298 (1635). The affledne Biskopars Egendom skal aff alla Menniskior blifwa orijfwin. Därs. 647. Enckian behåller sitt boo orifweth. BoupptSthm 22/1 1674.
6) icke riven (till smärre bitar), icke sönderdelad gm rivning, opulveriserad, i hela bitar, hel. Borg Luther 2: 291 (1753). LB 1: 381 (1901; om torv).
7) (i fackspr.) om (morots)frö: som icke rivits (för avlägsnande av borst); som har borsten kvar. LB 2: 456 (1901).
8) (föga br.) icke uppriven; orörd; om jordhög o. d. särsk.: icke utriven. Orefne, orörde .. grafbackar. Wettersten Forssa 29 (c. 1750). Arrhenius Jordbr. 3: 277 (1861).
9) (†) om linåker: där man icke rivit upp linstänglarna, oskördad. Broman Glys. 3: 67 (c. 1730).
10) om (del av) byggnad, kolmila o. d.: icke (ned)riven. Vm sam(m)e gårdh motte bliffwe stondendes oriffwin. SthmTb. 27/6 1590. Wallner Kol. 43 (1746; om kolmila). AdP 1800, s. 1003.
11) (†) om person: som är i okvald besittning (av sin egendom), som har sitt i fred; jfr 5. Trolle-Bonde Hesselby 47 (i handl. fr. 1657).

 

Spalt O 1284 band 19, 1950

Webbansvarig