Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ORKAN orka4n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(orcano 1658. orkan (-rc-) 1672 osv. ouragan 1786—1843)
Etymologi
[liksom d. orkan av t. orkan l. holl. orkaan, ombildning av sp. huracan (se HURRIKAN); jfr eng. hurricane, ä. eng. hurricano, uracano, fr. ouragan, it. uragano]
(i fackspr.) våldsam o. förhärjande storm (med vindhastighet av över 30 m i sekunden); särsk. om dylik storm i de tropiska områdena; jfr CYKLON 1 a, HURRIKAN. NAv. 19/5 1658, s. 3. Häftige Orcaner .. satte då och då skeppen i fara. Cook 3Resa 285 (1787). SvFolket 10: 358 (1939). — särsk.
a) i jämförelser. Almqvist TreFr. 3: 143 (1843). Det var som en orkan, förstås, då .. (flickorna) kom uppstörtande. Wägner Norrt. 41 (1908).
b) mer l. mindre bildl. En Orcan skal samma afton möta den gode Marcus Flep i dörren, när han kommer hem til sin hustru. Dalin Arg. 2: 321 (1734, 1754). Orkaner af skratt dånade. Crusenstolpe Mor. 5: 356 (1843). En orkan af projektiler. Janson Lögn. 111 (1912). jfr PRAT-, REVOLUTIONS-ORKAN.
Ssgr: A: ORKAN-ARTAD, p. adj. En orkanartad storm. Santesson Nat. 76 (1880). —
-BY. jfr by, sbst.1 1. PT 1846, nr 129, s. 1. —
-CENTRUM. jfr centrum 3. Carell o. Edelstam 139 (1916). —
-IL. jfr il, sbst.2 1. En orkan-il kastade oss mot några klippor. Bremer Nina 583 (1835). —
-LIK, adj. Oldendorp 2: 198 (1788). —
-LIKNANDE, p. adj. —
-MÅNAD. månad under vilken orkaner bruka rasa. VetAH 1790, s. 223. —
-OMRÅDE~020. område inom vilket en orkan rasar. Carell o. Edelstam 142 (1916). —
-SJÖ. av orkan upprörd sjö (upprörda vågor). Martinson Kap 33 (1933). —
-STORM. storm med karaktär av orkan. GHT 1896, nr 235, s. 3. —
-STÖT. jfr vind-stöt. Sparre Sjökad. 473 (1850). Ymer 1904, s. 306. —
-TID. (orkan- 1786 osv. orkans- 1795) tid då orkaner bruka rasa. Oldendorp 1: 51 (1786). Sparre KaptKrus. 62 (1923). —
-VIND. De, för .. (Norges) högsta fjellbygd egendomliga, allt förstörande orkanvindar. Holmberg Nordb. 584 (1854). —
-VIRVEL. häftig virvelvind. AB 1845, nr 238, s. 3. Carell o. Edelstam 146 (1916). —
-VÅG; pl. -or. väldig havsvåg förorsakad av en orkan. HimHavJord 1: 99 (1925).
B (†): ORKANS-TID, se A.
Avledn.: ORKANISK, adj. (†) som har avseende på l. sammanhänger med väldig storm. Adlerbeth Æn. 303 (1804). Af orkaniska mörkret föröks det nattliga mörkret. Dens. Ov. 292 (1818). särsk. bildl.; jfr orkan b. Skolan har, likasom hafvet, sina orkaniska skiften. Leopold 4: 17 (c. 1820). —
ORKANLIG, adj. (†) orkanartad, orkanlik. Lundström Polcirk. 33 (1881). LdVBl. 1888, nr 87, s. 3. särsk. bildl.; jfr orkan b. När liberalismens hasselskog kändes orkanligt susa kring min lekamen. Livijn 1: 348 (1824).

 

Spalt O 1289 band 19, 1950

Webbansvarig