Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
REVOLUTION rev1olɯʃω4n l. re1-, l. -ωl-, l. -uʃ-, l. 0104, äv. -ɯtʃ- l. -utʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) (i fackspr.) om (varv i) kontinuerlig mekanisk rörelse som ngt utför omkring ett annat föremål l. omkring en rotationsaxel, rotation, omlopp (se d. o. 1); särsk. astr. om (varv i) en himlakropps (värkliga l. skenbara) rörelse i en sluten bana omkring en annan himlakropp; förr äv. om himlakropps återvändande till en viss punkt efter ett omlopp l. om omloppstid (se d. o. 1). Jagh kienner alla stiernor grant, / .. Til pricka jagh des operation / Weet och hwar ens revolution, / Hwad åhr, hwad dag, timme och stund. Kolmodinus Gen. C 4 a (1659). De tider, på hvilka Solen sina revolutioner öfver Horizonten och under den samma uti sin dageliga rörelse fullbordar. Hauswolff Nav. 177 (1756). (De egyptiska prästerna) hade astronomiska taflor, som utmärkte planeternes revolutioner. 2VittAH 5: 3 (1789, 1796). Trumman (på vertikalcirkeln) på hvilken en revolution motsvarar intervallen emellan två på hvarandra följande streck på limben, är delad i 60 delar. Fennia IV. 4: 8 (1891). 2SvUppslB (1952). — jfr MÅN-REVOLUTION.
2) våldsam l. genomgripande l. grundlig (o. ofta plötslig) förändring av de bestående förhållandena i ngt avseende (t. ex. i fråga om sociala l. kulturella förhållanden); omvälvning, omstörtning, omgestaltning; numera vanl. o. sannol. äv. förr ofta uppfattat ss. utvidgad l. bildl. anv. av 3. Brask Pufendorf Hist. 424 (1680). Jag undrar hur han mår stackars gosse och hvad revolutioner kunnat hända i Åbo efter vår afresa. Kellgren (SVS) 6: 70 (1777). En lyckelig Revolution i hela Europas seder och Tänkesätt. Lanærus Försök 19 (1788). (Potatisen) har börjat göra en märkelig revolution i Landtmanna-näringen. LBÄ 11—13: 58 (1798). (De medeltida gillenas avskaffande) var en revolution av det sociala livet. Nilsson FestdVard. 77 (1925). Thorén Herre 264 (1942). — särsk.
a) [efter eng. industrial revolution] i uttr. industriell revolution, om en av fabriksindustrins genombrott framkallad omvälvning av de ekonomiska o. sociala förhållandena; särsk. om sådan omvälvning i England (o. i ngn mån äv. i vissa andra länder) under tiden c. 1750—1830 (äv. i uttr. den första industriella revolutionen). EkonS 1: 440 (1894). Den första industriella revolutionen. NorstedtVärldH 13: 44 (1934).
b) om plötslig l. våldsam förändring av en människas sinne(lag) l. inre l. yttre tillstånd l. förhållanden. Den första kärleken verkar vidunderliga revolutioner i menniskans hela sinnesförfattning och väsende. Rademine Knigge 2: 70 (1804). Nyblæus Forskn. I. 2: 82 (1875).
c) (utom ss. senare led i ssgn NATUR-REVOLUTION numera bl. tillf.) om våldsam l. plötslig förändring i jordens inre l. av jordskorpan o. d. (t. ex. gm jordskalv, vulkanutbrott, förkastningar o. d.); i ä. fackspr. särsk.: katastrof (se d. o. 3 slutet). Wåhlin Bastholm 123 (1791). Ideer om Orsakerna till Jordytans närvarande form och om de Revolutioner den undergått. Stiernstolpe Cuv. (1821; boktitel). Den förstöring, som uppstod vid den revolution, då Döda Hafvet .. uppkom. Agardh ThSkr. 1: 49 (1843, 1855). — jfr NATUR-REVOLUTION.
3) [specialanv. av 2] plötslig l. våldsam omstörtning l. förändring l. omvälvning av en stats styrelseskick l. regeringsform, framkallad gm användning av olagliga maktmedel (t. ex. uppror av befolkningen, statskupp av personer i regentens omgivning o. d.), statsvälvning; särsk. dels om omstörtning varigm en monarki l. ett kejsardöme o. d. förändras i republikansk riktning, dels om statskupp genomförd av en regent; äv. om (tillstånd av oro o. d. under l. tidpunkt för) uppror varigm en omstörtning l. statsvälvning eftersträvas l. genomföres; förr äv. med objektiv gen. betecknande rike l. styrelse o. d. som utsättes för omstörtning; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 2. (Den) franska (äv. den stora) revolutionen, om den revolution i Frankrike som tog sin början år 1789. Göra revolution. HSH 10: 169 (1715). Ty hvadan komma Rjkens och Regementens revolutioner och undergång oftare, än af egennyttigheter, afvund, jalosie och tvedräkter? Polhem Bet. 2: 19 (1721); jfr 2. Före Revolutionen räknade man här (i Lyon) 130,000 Invånare. DA 1808, nr 40, s. 2. Hammarsköld SvVitt. 2: 30 (1819; om G. III:s statsvälvning 1772). (Rousseaus) ”Contrat social” har kallats revolutionens koran. 2NF 23: 1037 (1915). Under den stora revolutionens stormande händelseutveckling sysslade .. (Goethe) bland annat med sitt vetenskapliga arbete om plantornas metamorfoser. Siwertz i 3SAH LX. 1: 8 (1949). jfr (†): Blotta nationaliteten utan en bildad medelklass, en gång satt i revolution, kommer ej derur, utan verkar endast blindt. Geijer I. 5: 381 (1847). — jfr BOLSJEVIK-, FASCIST-, FEBRUARI-, JULI-, KOMMUNIST-, MILITÄR-, MOT-, OKTOBER-, PALATS-, STATS-, VÄRLDS-REVOLUTION m. fl.
-ARMÉ.
-BINDEL. (mera tillf.) om den vita armbindel som ss. igenkänningstecken bars av Gustav III o. hans anhängare vid statsvälvningen 1772. Hägg TretungFl. 178 (1941). —
-CHEF. (numera föga br.) jfr -ledare. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 185 (1809). Hwasser VSkr. 2: 196 (c. 1850). —
-DAG. om dag då en revolution l. statsvälvning framkalla(t)s l. genomföres (genomförts); ofta i pl. Den ed som Kon. Gustaf III, revolutionsdagen 1772 lät Officerarne af vagten underteckna. SvLitTidn. 1815, Bih. sp. 83. 2NF 37: 842 (1925). —
-DOMSTOL~02, äv. ~20. under l. efter en revolution upprättad domstol för handläggning av mål rörande motstånd mot revolutionen o. d. EP 1794, nr 122, s. 3 (i Paris). (Storfursten) Nikolaus Michailovitj afrättades 28 jan. 1919 i Petersburg på order af därvarande revolutionsdomstol. 2NF 37: 757 (1925). —
(2, 3) -DRAMA.
2) bildl., om (uppskakande l. tragiskt l. våldsamt händelseförlopp i samband med) revolution. Snällp. 1848, nr 53, s. 2. Olsson Fröding 21 (1950). —
-DRÄKT. (mera tillf.) om klädedräkt som var utmärkande för tiden för (o. närmast efter) den franska revolutionen 1789. Steffen ModEngl. 50 (1893; om direktoardräkt). —
(1) -ELLIPSOID. [jfr fr. ellipsoïde de révolution] (†) geom. rotationsellipsoid. VetAH 1804, s. 128. Lindhagen Astr. 195 (1858). —
-FEBER. bildl., om feberaktig upphetsning o. d. i samband med en revolution; revolutionsyra. Tiden 1848, nr 257, s. 1. Lundegård Stormf. 37 (1893). —
-FEST. om fest med anledning av (minnet av) en revolution. Svedelius Lif 459 (1887; om förh. 1848). —
-FNASK, n. (†) om mindre revolution, ”revolutionsunge”; jfr fnask, sbst.1 1. Här går i dag ett rykte om något revolutionsfnask i Berlin. JGRichert (1847) hos Warburg Richert 2: 256. —
-FRACK. (mera tillf.) om frack (se d. o. 2) av den vid tiden för (o. närmast efter) den franska revolutionen 1789 brukliga modellen. Den i samma fack liggande hvita tröjan från Färs h(ärad) är intet annat än revolutionsfracken med afklippta skört. Karlin KultM 31 (1888). —
-FÅR. (numera föga br.) nedsättande benämning på person med revolutionära l. radikala åsikter men med beskedlig (l. enfaldig) läggning; särsk. (o. urspr.) [jfr Holm 3BevO 258 (1948)] i sg. best., använt om skriftställaren J. G. Carlén (1814—75). Revolutionsfåret Carlén på talarestolen. Edholm C15T 217 (1867). Det är svårt att låta bli att göra det gamla ordet revolutionsfår aktuellt igen. GbgMP 1929, nr 177, s. 6. DN(A) 1935, nr 20, s. 4. Östergren (1936). —
(2, 3) -FÖRFATTARE. författare som agiterar för revolution, revolutionär författare; äv.: författare från en av revolutioner präglad tid (särsk. den franska revolutionens tid). Franska Revolutions-Författare. Strindberg Brev 3: 209 (1883; titel på planerat arbete). Därs. 5: 272 (1886). —
-FÖRSÖK. jfr försök 2. Bremer GVerld. 2: 53 (1860). Konungamaktens och hovets misslyckade revolutionsförsök (i Sverige) 1756. Ekstrand Karlbg 22 (1937). —
-GENERAL. general i en revolutionsarmé; särsk. om general i den franska revolutionsarmén (se -armé 2). Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 260 (c. 1815). —
-HEMSÖKT~02, äv. ~20, p. adj. (tillf.) jfr hemsöka 5, 6. Revolutionshemsökta länder. 2NF 35: 714 (1923). —
(2, 3) -HISTORIA. en revolutions historia; äv. om bok behandlande detta ämne. HSH 7: 190 (c. 1800). HT 1950, s. 102. —
-HJÄLTE. person som deltagit i en revolution o. därvid utmärkt sig gm mod l. tapperhet o. d. Tegnér (WB) 7: 431 (1833). MinnSvNH 7: 177 (1855). —
-HYDRA. (tillf.) bildl., om en revolution ss. ngt ont o. svårt att bekämpa; jfr hydra 2. Den revolutionshydra, som uppväxt i Frankrike .. hade sammanfört alla de gamla monarkierna mot Frankrike. MinnSvNH 4: 24 (1854). —
-HÄR, r. l. m.
-IDÉ.
-IDEAL, n. särsk. om ideal (se d. o. II 3) som utbildades under den franska revolutionen o. som sammanfattades i slagordet ”Frihet, jämlikhet, broderskap”. Lamm StrindbgDram. 1: 98 (1924). —
-IDEOLOGI. politisk ideologi som står i samband med en revolution l. anser en revolution oundgänglig. Höglund Branting 2: 148 (1929). —
-JUBILEUM. jubileum (se d. o. 2) med anledning av att ett visst antal år förflutit sedan en revolution (särsk. sedan den franska revolutionen 1789). Björck HeidenstSek. 202 (1946). —
-KALENDER. [jfr t. revolutionskalender] om den kalender som begagnades i Frankrike från den 5 oktober 1793 till den 1 januari 1806 samt under två månader 1871 o. som räknades från den 22 september 1792 (då år I började) o. innehöll 12 månader (med speciella namn) med vardera 30 dagar fördelade på tre veckor med vardera tio dagar (med speciella namn), varjämte fem, under skottår sex, tilläggsdagar voro tillfogade i slutet av varje år; i sht i sg. best. (särsk. i uttr. den franska revolutionskalendern). 2NF 8: 1215 (1908). —
-KRIG. särsk. hist. i pl. (förr äv. sg.) best. (särsk. i uttr. de franska revolutionskrigen, förr äv. det franska revolutionskriget), ss. sammanfattande benämning på de krig som under o. efter franska revolutionen (under tiden 1792—1814) fördes mellan Frankrike o. på olika sätt sammansatta koalitioner av europeiska stater. Wikforss (1804; under revolutionskrieg). Under loppet af den tid, som förgick emellan det sjuåriga och det Franska revolutions-kriget, hade alla Europas arméer hunnit efterhärma Fredrik II:s taktik. Lyceum I. 2: 38 (1810). Under de franska revolutionskrigen väcktes allmänna värnpligten till nytt lif. Tingsten AnvTakt. 1 (1887). —
-KRIS. kris (se kris, sbst.1 1) i en stat o. d. på grund av en revolution. Bolin Statsl. 2: 407 (1871). Almquist VärldH II. 1: 60 (1931). —
-KRUT. (†) om svartkrut framställt efter en under franska revolutionen uppfunnen metod som innebär att beståndsdelarna i krutet pulveriseras, blandas i en roterande cylinder o. komprimeras i en press. Fries Krutl. 37 (1869). —
-LEDNING. särsk. konkretare, om personer som leda l. stå i spetsen för en revolution. Östergren (1936). —
-LUFT. (tillf.) bildl., om den andliga atmosfär o. d. som präglar en revolution; jfr luft, sbst.2 3 e. Geijer I. 1: 95 (1818). —
-LÅGA, r. l. f. (mera tillf.) jfr låga, sbst.1 2 c. De Pradt SpKolonRev. X (1818). Europa borde vara Frankrikes förste konsul tacksamt för att han släckt revolutionslågan i dess egentliga härd. Tegnér Armfelt 2: 428 (1884). —
-MAKARE. nedsättande benämning på person som anstiftar l. försöker anstifta en revolution. BL 1: 76 (1835; i yttrande tillagt K. XIII). HT 1929, s. 387. —
-MAN ~man2. [jfr t. revolutionsmann]
1) till 2: person som försöker åstadkomma en förändring av de bestående förhållandena i ngt avseende; numera vanl. o. sannol. äv. förr ofta uppfattat ss. utvidgad l. bildl. anv. av 2. De litterära revolutions-männerne af åren 1809 och 1810. MarkallN 1: 6 (1820).
2) till 3: person som är l. varit ledare av l. deltagare i en revolution. Dalin FrSvLex. 2: 421 (1843). De första franska revolutionsmännen. Strindberg Julie VIII (1888). —
-MINNE. särsk. om revolutionsjubileum. Edvard Fredins dikt till revolutionsminnet 1889. Björck HeidenstSek. 332 (1946). —
(2) -MOMENT. (†) om tidsavsnitt varunder en plötslig omkastning kan ske av förhållandena i ngt avseende. Då missförstånd och spända förhållanden uppkomma emellan vänner eller emellan medlemmar af en familj, förgå de sällan utan genom en krisis och en explikation, — men dessa äro farliga revolutions-momanger. Bremer Pres. 172 (1834). —
-MUSEUM. museum där föremål från (tiden för) en revolution förvaras. Stiernstedt Ryskt 128 Pl. (1935). —
-ORKAN. [jfr t. revolutionsorkan] (tillf.) bildl., om våldsam revolution. Strinnholm i 2SAH 19: 164 (1838). —
-PARTI. om (politiskt) parti som arbetar för l. står i spetsen för en revolution. MinnSvNH 5: 3 (1854). Krusenstjerna Fatt. 3: 295 (1937). —
-PERIOD.
1) astr. till 1; om en himlakropps omloppstid (se d. o. 1). Cronstrand ÅrsbVetA 1833, s. 1. Jupiters revolutionsperiod. Ymer 1931, s. 278.
2) till (2 o.) 3: period l. tid som präglas av (stora) omvälvningar l. av revolution(er). HSH 7: 293 (c. 1800). ECTegnér (1889) hos Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 232. —
-PLAKAT, n. (mera tillf.) särsk. om anslag som uppsattes på skilda platser i Sthm under ”marsoroligheterna” 1848 o. vari man agiterade för en representationsreform m. m. Lamm i 3SAH LIX. 1: 9 (1948). —
-PLAN, r. l. m. jfr plan, sbst.1 II 2. Fersen HistSkr. 2: 268 (i handl. fr. c. 1780). Staf PolisvSthm 254 (1950). —
-REGERING. regering som tillsatts vid l. gm en revolution. SP 1809, nr 1, s. 2. Cassel Dyrtid 223 (1917). —
-RIKSDAG~20, äv. ~02. (numera bl. tillf.) riksdag i samband med en revolution; särsk. om den svenska riksdag som sammankallades omedelbart efter statsvälvningen 1809. PrestP 1828—30, 13: 174. MinnSvNH 6: 166 (1855). —
-RING. fingerring buren till minne av l. ss. symbol för en revolution; dels om sådan ring buren till minne av Gustav III:s statsvälvning 1772, dels om sådan ring buren ss. symbol för den 1791 gm revolution införda polska författningen. Engeström Minn. 1: 168 (1876). DN(A) 1958, nr 63, s. 13 (till minne av statsvälvningen 1772). —
-RÖRELSE.
-SAMFUND~02, äv. ~20. om sammanslutning med uppgift att värka för en revolution. 2NF 18: 861 (1913; på Irland). —
-SERVIS. kulturhist. benämning på servis av ostindiskt porslin, på beställning tillvärkad i Kina till minne av Gustav III:s statsvälvning 1772. VäglednNationalmKonstslAfd. 22 (1885). Kulturen 1938, s. 28. —
-SINNAD, p. adj. (numera bl. tillf.) som är anhängare av en revolution, revolutionärt sinnad. JournSvL 1797, s. 499. —
-SKRÄMD, p. adj. (mera tillf.) om person: uppskrämd av (o. rädd för) revolution. Lundin o. Strindberg 595 (1882). —
(1) -SOLIDUM, n.; pl. -solida (NF, 2NF). [jfr fr. solide de révolution; senare ssgsleden av lat. solidum, substantiverat n. av solidus (se solid)] (†) mat. solid figur som uppkommer då en kroklinje roterar omkring en i dess plan belägen rät linje ss. axel; jfr rotations-solid. NF (1889). 2NF (1915). —
-STRID, r. l. f. strid i samband med l. under en revolution. Frey 1844, s. 80. Stiernstedt Ryskt 120 (1935). —
(2, 3) -STÄMNING. stämning (benägenhet l. lust) för revolution; stämning som är förhärskande under en revolution. Hallström Händ. 48 (1927). —
-SÅNG. sång avsedd att sjungas under en revolution; sång som förhärligar en revolution. NF 3: 40 (1878). —
-SÄLLSKAP~02, äv. ~20. jfr -samfund. Ett eller annat internationellt revolutionssällskap. Lundegård Stormf. 101 (1893). —
-TECKEN. (mera tillf.) igenkänningstecken som användes av deltagare i en revolution. MoB 4: 65 (1795; om armbindel). —
-TEORI.
-TID.
2) till 3: tid då en revolution inträffat l. inträffar; tid som präglas av revolutioner. Phosph. 1810, s. 185. Schück VLittH 1: 385 (1899). —
-TILLSTÅND ~02, äv. ~20. tillstånd av revolution; under en revolution rådande tillstånd (i en stat o. d.). De Pradt SpKolonRev. XLI (1818). Hedin Tal 2: 456 (1889). —
-TRIBUNAL(ET). [efter fr. tribunal révolutionnaire] hist. benämning på två politiska domstolar under den franska revolutionen, den ena värksam 1792, den andra 1793—1795; i sht om den senare av dessa, vilken hade att behandla alla brott mot friheten, jämlikheten, republiken, statens inre o. yttre säkerhet m. m. o. som endast kunde antingen helt frikänna de anklagade l. döma dem till döden. Krutmejer Dubroca 73 (1802). 2NF (1915). Almquist VärldH 7: 139 (1928). —
-TUMULT. (mera tillf.) tumult l. upplopp o. d. i samband med en revolution. AB 1848, nr 256, s. 3. Björck HeidenstSek. 206 (1946). —
-UNGE. (ngt vard.) ansats (se d. o. 7) till revolution. Reuterdahl Mem. 277 (1860). Hellström Kärlek 330 (1942). —
-UVERTYR. (mera tillf.) bildl., om ngt som värkar l. förefaller ss. en upptakt l. första början till en revolution. Hansson Nott. 49 (1885). —
-VÄN, m.||ig. person som är anhängare av (o. deltagare i) en revolution, revolutionär. Schulthess (1885). —
-VÄRK, n. (numera bl. tillf.) (genomförande av en) revolution; vad som åstadkommits gm en revolution. LittT 1795, s. 176. —
-VÄRKTYG~20, äv. ~02. (mera tillf.) nedsättande benämning på person som låter bruka sig i en revolution. MinnSvNH 7: 177 (1855). —
-YRA, r. l. f. jfr -feber. Svartengren Arndt SkildrSvH 114 (1840). I Sverige inskränker sig revolutionsyran (1848) till obetydliga gatukravaller i Stockholm. TurÅ 1948, s. 47. —
-ÅR. år varunder en revolution inträffar l. inträffat; år som utmärkes av revolution(er). MinnSvNH 9: 386 (1864). Upplopp (i Stockholm) hördes åter icke af förr än 1848, det stora revolutionsåret i Europa. Lundin o. Strindberg GSthm 595 (1882). —
-ÅSKA, r. l. f. (i vitter stil) bildl. Därutifrån, där krigs- och revolutionsåskorna dåna. Värnlund Vandr. 139 (1926). —
-ÄMNE. (†) om (ngt som kan ge) anledning l. orsak till en revolution. Tiden är så fullproppad af revolutions-ämnen att det väl icke dröjer länge, förrän en ny kedja af explosioner begynner. Atterbom Minn. 559 (1819).
REVOLUTIONERA, se d. o. —
REVOLUTIONIST10104, äv. 01004, m.||ig. [jfr t. o. eng. revolutionist] (numera föga br.) till 3: revolutionär (se d. o. II). LittT 1797, s. 295. De nyare Franska revolutionisterna. Geijer I. 5: 162 (1811). Hon är ateist, revolutionist, lögnare och tjuv. Sandblad RyFång. 127 (1915). —
REVOLUTIONÄR, se d. o.
Spalt R 1677 band 22, 1958