| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
REVOLUTIONERA rev1olɯ1ʃωne4ra l. re1-, l. -ωl-, l. -luʃ1-, l. -on-, äv. -ɯ1tʃ- l. -ut1ʃ-, l. 010—, i Sveal. äv. -e3ra2 (– – -tschonèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
I. tr.
1) motsv. REVOLUTION 2: åstadkomma en grundlig l. genomgripande l. radikal förändring l. omgestaltning av (ngt), grundligt l. radikalt förändra l. omgestalta l. omvälva l. omstörta (ngt); (upphäva l. bryta med ngt bestående o.) nydana (ngt) l. ånyo uppbygga (ngt) från grunden; grundligt reformera (ngt); inleda en ny tid l. ära för (ngt); äv. abs. Polyfem I. 2: 3 (1810). Frankrike, som ännu gaf lagar i allt, hade revolutionerat icke blott sitt statsskick, utan äfven, och med mera fördel, sin Bildande Konst. Frey 1841, s. 132; jfr 2. Den tiden, då bakladdningsmekanismen revolutionerade de europeiska härarnas beväpning. Paulson Minnestal 20 (1894, 1899). Genom upptäckten av radioelementen ha våra föreställningar om grundämnena fullständigt revolutionerats. Svedberg ArbDek. 62 (1915). Gas, elektricitet och rostfritt stål har revolutionerat husmoderns arbete i köket. Bolin VFöda 396 (1934). Lusten att reformera och revolutionera var betydligt starkare än förmågan att skapa. OoB 1936, s. 612. — särsk.
a) med avs. på sinnelag l. inställning o. d.; jfr REVOLUTION 2 b. PT 1895, nr 143 A, s. 3. Drömmen om att revolutionera människosjälen. OoB 1932, s. 219.
b) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr 2 b, III slutet): som medför (l. är ägnad att medföra) l. innebär en grundlig l. genomgripande l. radikal förändring l. omvälvning l. omgestaltning; äv. ss. adv. Atterbom Minn. 283 (1818). För nyhetspressen var telegrafen en till sina följder alldeles revolutionerande uppfinning. Sylwan ModPress. 49 (1906). Från England kommo de revolutionerande idéerna inom naturvetenskapen med Darwins lära om arternas ursprung och det naturliga urvalet. Höglund Branting 1: 43 (1928). En revolutionerande frisk, okonventionell fotokonst. Form 1950, s. 180.
2) (numera föga br.) motsv. REVOLUTION 3: uppmana l. förmå (ngn l. ett folk l. en stat o. d.) till revolution, försätta i revolutionstillstånd; göra revolutionär. Frankrikes revolutionering. SC 2: 200 (1821). Hans fruktan att fransmännen skulle revolutionera Grekland och angränsande länder. MinnSvNH 4: 41 (1854). Estlander 11Årt. 1: 200 (1919). — särsk.
a) (†) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som utsatts för l. omstörtats gm en revolution. SvT 1852, nr 29, s. 4. Dess fiender hade .. (Napoleon I) hållit Frankrike från lifvet, till dess det revolutionerade samhället fått tid att sätta sig. Forssell Stud. 1: 52 (1871, 1875).
b) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr 1 b, III slutet): som har förmåga att åstadkomma en revolution. Det är falskt att tro, att den organiserade arbetarklassens revolutionerande kraft först skulle göra sig gällande vid den sociala utvecklingens slutpunkt. Lidforss Dagsb. 28 (1906).
3) [eg. utvidgad anv. av 2] (†) sätta (ngn) i harnesk (mot ngn). Att inte ha penningar är en sak, som revolutionerar hela verlden mot oss. Wetterbergh SamhKärna 2: 14 (1857).
II. (†) refl.: göra revolution (se d. o. 3). Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 10 (1814). Nu mer blefvo Franska intriguerna allt mer verksamma i Schweiz och förmådde den ena cantonen efter den andra att efter Franskt mönster revolutionera sig. Ekelund NAllmH II. 2: 55 (1838).
III. (numera föga br.) intr.: göra revolution (se d. o. 3), resa sig i revolution l. revolt, revoltera. CJLAlmqvist i Svea 1831, s. 112. Vid sin återkomst började Danton högt ogilla de fortfarande mordscenerna, emedan man nu revolutionerat nog. Ekelund NAllmH II. 2: 38 (1838). Laurin Minn. 3: 240 (1931). 2SvUppslB (1952). — särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr I 1 b, 2 b): som gör revolution, revolterande. Heines lustiga skildring av det finkänsliga sätt, varpå det revolutionerande Tyskland en gång i framtiden kommer att avrätta sin monark. Lidforss Vetensk. 137 (1903).
Spalt R 1684 band 22, 1958