Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ORKEL or4kel, m. l. r.; best. -n; pl. orklar.
Etymologi
[sv. dial. (Uppl., Finl.) orkel, orkil, ortjil, möjl. av ett ä. ulkil, avledn. av ULK]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fisken Cottus scorpius Lin., rötsimpa. Uppl. 2: 161 (1906).

 

Spalt O 1289 band 19, 1950

Webbansvarig