Publicerad 1950 Lämna synpunkter ORKESTRATION -aʃω4n, äv. -atʃ-, r. l. f.; best. -en. Ordformer (förr äv. orch-) Etymologi [jfr t. orchestration; av fr. orchestration; vbalsbst. till ORKESTRERA] (mindre br.) mus. instrumentering. SD 1892, nr 327, s. 5. SvTMusF 1919, s. 148. — Ssg: ORKESTRATIONS-KONST. Wegelius MusH 496 (1893). — Spalt O 1294 band 19, 1950 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
