| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
ORKESTRION orkäs4trion, n. (Envallsson (1802) osv.), ngn gg r. (Wedin Rothstein NTjeckNov. 214 (1927); best. -et (Bergh Konst 2 (1886, 1908) osv.); pl. = (Steffen BrittStröft. 55 (1895) osv.), äv. -er orkäs1triω4ner (Vallentin London 239 (1912)), äv. orkestrier (UB 2: 537 (1873), Torpson Eur. 1: 315 (1895)).
1) (förr) om vissa musikinstrument; särsk. om en kombination av orgel o. piano som uppfanns 1791 av Th. A. Kunz i Prag o. användes av den tyske musikern G. J. Vogler på hans konsertresor. Sundelius NorrköpMinne 423 (1798). SvTMusF 1927, s. 88.
2) (i sht förr) visst slags större, mekaniskt musikinstrument. Andersson (1857). UB 2: 537 (1873). Orkestrionet spelar ”God save the King”. Vallentin London 237 (1912). 3SAH LIII. 2: 283 (1942).
Spalt O 1294 band 19, 1950