Publicerad 1951   Lämna synpunkter
ORVÄN, adj.
Ordformer
(oruen)
Etymologi
[möjl. motsv. isl. órvǽnn, som man icke kan vänta l. hoppas på (förekommande bl. ss. n. i opers. konstr.), o. i så fall besläktat med VÅN; jfr äv. fsv. urvana, utan hopp, förtvivlande, misströstande]
(†) som icke väntar (ngn)? Att the skole sittie redhe med sine värier och vare ingen dag eller natt oruen fiende. G1R 20: 163 (1549).

 

Spalt O 1375 band 19, 1951

Webbansvarig