Publicerad 1951   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
ORYKT. [jfr nor. urøkt, isl. úrøkt, vanvård, försummande, vårdslösande] (†) vanvård l. vårdslösande. Ther monge Gudz Gåffwor .. förgåås aff oryckt. Risingh LandB 89 (1671). särsk. konkretare, om ngt som innebär l. tillkommer gm l. har samma värkan som vanvård osv. (Undersöka) om Skabb eller annan Oryckt kan .. skada (kalvarna). IErici Colerus 2: 37 (c. 1645). —
ORYKTAD, p. adj.
1) (†) illa l. icke alls omskött l. vårdad l. ansad; vanskött, o-vårdad, vårdslösad. Eneman Resa 2: 8 (1712; om kanoner). Ogräs växer oryktat. Serenius Dd 4 a (1734). Murberg FörslSAOB (1791; om trädgård). särsk.
a) om skägg; jfr 2. Rudbeck Samolad 38 (1701).
b) om jord: obrukad. Stiernhielm Fateb. B 2 b (1643). jfr Verelius 5 (1681).
2) om (kroppsdel hos) djur, i sht häst: icke ryktad. JBureus (c. 1620) hos Lindroth Bureus 72 (i bild). Murberg FörslSAOB (1791). Walfridsson Luff. 129 (1933). —
ORYKTE. [till o- 2]
1) (föga br.) dåligt rykte (som ngn har l. får). Flickorna .. kunna redan nu, utan skada för orykte, själfva fria. NDAVL 1911, nr 308, s. 3.
2) (†) i uttr. förkasta l. förvita ngn (för) ett orykte, klandra l. häckla l. tala illa om ngn för en ful handling som han (falskeligen påstås ha) begått. G1R 16: 321 (1544). Därs. 322.

 

Spalt O 1378 band 19, 1951

Webbansvarig