Publicerad 1951   Lämna synpunkter
ORYKTO-.
Ordformer
(äv. skrivet orycto-)
Etymologi
[jfr ä. t., eng. o. fr. orycto-, till gr. ὀρυκτός, uppgrävd]
(†) ss. förled i vissa fackspråkliga ssgr som avse l. ha samband med mineralogi.
Ssgr (miner., †): ORYKTO-GNOSI. [jfr ä. t. o. fr. oryctognosie, ä. eng. oryctognosy] mineralogi (o. petrografi); ofta inskränktare: läran om de enkla mineralen o. deras klassifikation. Handbok i oryktognosien. Schwartz (1803; boktitel). Mineralogien, hvars namn .. (A. G. Werner) ändrat till Oryktognosie. Berzelius ÅrsbVetA 1821, s. 80. 3NF 3: 1170 (1925; om ä. t. förh.). —
-GNOSTISK, adj. [jfr ä. eng. oryctognostic] adj. till orykto-gnosi. FKM 1: 86 (1806). Ekbohrn (1904). —
-LOG, m. [jfr ä. fr. oryctologue, ävensom ä. eng. oryctologist] jfr orykto-logi, ävensom mineralog, pale-ontolog. Retzius Min. 60 (1795). Stiernstolpe Ballenstedt 1: 41 (1819). —
-LOGI. [jfr eng. oryctology, fr. oryctologie] = orykto-gnosi. Rinman (1789). Stiernstolpe Ballenstedt 1: 2 (1819). Ekbohrn (1904).

 

Spalt O 1379 band 19, 1951

Webbansvarig