Publicerad 1951   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
ORÄNTABEL. som ger ringa l. ingen avkastning; föga l. icke alls lönande l. vinstgivande; som icke förräntar sig, oräntbar. SvD(A) 1924, nr 280, s. 3. HandInd. 104 (1926; om näringar). DN(A) 1931, nr 179, s. 3 (om kapital). —
ORÄNTAD, p. adj. (föga br.) som icke ger ngn ränta, på vilken ingen ränta utbetala(t)s, oräntabel. Murberg FörslSAOB (1791). AB(L) 1895, nr 272, s. 7 (om obligationer). Östergren (1934). —
ORÄNTBAR3~02, äv. 3~20, adj. oräntabel. NF 4: 98 (1880; adv.). Oräntbara obligationer. GHT 1897, nr 48 B, s. 3. SAOL (1950). —
ORÄT, adj.; adv. orätt (Serenius Cc 2 b (1734)). (†) krokig. Schroderus Comenius c 12 b (1639). SvTyHlex. (1872).

 

Spalt O 1387 band 19, 1951

Webbansvarig