| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
a) (numera bl. mera tillf.) i fråga om litterära l. konstnärliga värk: oskön l. valhänt l. smaklös stil; äv.: stillöshet; förr ngn gg äv. om litterär stil som är oklar l. gör det skrivna svårförståeligt. At med sin ostil .. insvepa sig i et ogenomträngligt mörker. Lyceum 2: 6 (1811). Barock, ostil och förfall. Hahr ArkitH 130 (1902).
OSTILIG.
1) (†) om byggnad l. konstvärk o. d.: stillös, stilvidrig; präglad av stilbrott. TT 1887, s. 140. Den .. ostiliga ridån, där romerske kämpar .. spatsera mellan .. (ett par firmors) stora saluannonser. GHT 1895, nr 295 A, s. 2.
2) (mera tillf.) om person med tanke på utseende o. hållning (äv. klädsel o. uppträdande): som saknar stil; icke ”stilig”. Sundbeck Elsa 6 (1897). Usch, vad danska herrar äro ostiliga. Söderberg HårfrUppass. 92 (1925). —
OSTILLA, adj. (†) om hav: orolig, upprörd, stormande. En skrymtare sweffuer som itt skip på ostillo haffuena. Syr. 33: 2 (öv. 1536; Bib. 1541: stormande). —
2) (i sht i vitter stil) om sinnesrörelse l. längtan l. kval o. d.: icke dämpad l. mildrad l. bragt att upphöra, icke bragt till ett slut; om längtan l. nyfikenhet o. d. särsk.: otillfredsställd. Wallin 2Pred. 3: 176 (1829; om trängtan). Lagerlöf Länk. 218 (1894; om kval). Stiernstedt Sneck. 335 (1924; om nyfikenhet).
3) om hunger o. törst: icke stillad l. tillfredsställd; om törst äv.: osläckt. Meurman (1847). Hallström Halbe Io 48 (1918).
4) (bygdemålsfärgat) om kreatur: som icke fått foder (o. vatten). Lind (1749). Östergren (1934). jfr: Ett ostillat fähus. Hemmer Morgongåv. 95 (1934).
OSTILLBAR3~02, äv. 3~20. som man icke kan stilla; särsk.
1) i sht med. om blödning (äv. kräkning): omöjlig att hämma l. bringa att avstanna. Ostillbara blödningar. Wretlind Läk. 6: 58 (1898). LbInternMed. 2: 929 (1918; om kräkningar).
2) om längtan l. nyfikenhet l. begär o. d.: omöjlig att tillfredsställa l. hålla tillbaka. Söderhjelm Upps. 213 (1907). Enckell VHjärt. 171 (1933).
3) om hunger o. törst: omöjlig att stilla l. tillfredsställa resp. släcka. Enckell o. Claesson Trub. 229 (1932). —
Spalt O 1499 band 19, 1951