Publicerad 1951   Lämna synpunkter
OSTRACIT, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-kit 1818)
Etymologi
[jfr t. ostracit, eng. o. fr. ostracite, fossilt ostronskal; av lat. ostracites resp. gr. ὀστρακίτης, en viss stenart, till gr. ὄστρακον (se OSTRAKON)]
(†) geol. fossilt ostronskal. VetAH 1761, s. 270. Svea 1: 82 (1824).

 

Spalt O 1504 band 19, 1951

Webbansvarig