| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
OSÄKER ω3~sä2ker, adj. -kre, -kra; -krare. adv. -T.
1) om person: som icke kan vara säker på att icke råka ut för olyckor l. obehag o. d.; utsatt för faror l. risker; som (när som helst) kan bli angripen l. drabbas av olyckor o. d.; icke i trygghet l. säkerhet; otrygg; numera i sht i sådana uttr. som vara osäker för (l. till, förr äv. om) livet, vara hotad till livet; stundom äv. om sak, i sht om ngns liv: utsatt för faror; som när som helst kan släckas. Vara osäker till liv och lem. Lucidor (SVS) 331 (1673). Tomma hus, magra åkrar och osäkra lif. Celsius G1 1: 88 (1746; yttrande tillagt Gustav Vasa 1520). Flere Köpmän af de förmögnare, ha, osäkre om sitt lif, flygtat hit til Lund. Tegnér (WB) 1: 257 (1799). Där går man osäker för lifvet. WoH (1904). — särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. osäker för ngn l. ngt, som riskerar att bli ansatt av ngn resp. att råka ut för ngt o. d. (Jag) är dagligen osäker för ordres at .. infinna mig til tjenstgjöring. VDAkt. 1789, nr 456. Murberg FörslSAOB (1791).
b) (†) närmande sig l. övergående i bet.: fredlös. RP 7: 9 (1637). jfr: Lejde .. (dvs.) frihet och säkerhet som öfwerheten förunnar någon, then ther ellies osäker är. Spegel 262 (1712).
2) om område l. lokalitet l. plats o. d.: som icke erbjuder trygghet, där man icke är säker, där man är utsatt för risker l. faror; icke fredad; utsatt; särsk. i uttr. göra en plats o. d. osäker (för ngn), i sht förr äv. göra ngn en plats osv. osäker, för att beteckna att ngn (l. ngt) skapar otrygga förhållanden ngnstädes l. terroriserar en plats o. d. (så att det är riskabelt för ngn att vara där). Tjuvar gjorde trakten osäker. Jer. 6: 25 (Bib. 1541). Osäkert fahrwattn. Grubb 443 (1665). Sesostris .. hade beslutit til at .. giöra dem (dvs. tyrierna) Hafvet allestädes osäkert. Ehrenadler Tel. 40 (1723). Regeringsbyggnaden har .. förklarats osäker (efter jordbävningen). SvD(B) 1927, nr 188, s. 3. — särsk. (numera knappast br.) i uttr. bli ngn osäker, bli riskabel l. farlig för ngn att vara i o. d. At Onega siön blefwe Rysserne osäker. Widekindi KrijgH 763 (1671).
3) (numera bl. tillf.) om (levande varelse, i sht) person l. om kollektiv o. d.: som man icke med säkerhet kan lita på; opålitlig; i sht i fråga om lån l. kredit o. d.; särsk.: icke solid. PH 8: 489 (1766). En osäker betalare. VDAkt. 1793, nr 47. Danmark var en osäker vän. Geijer SvFolkH 3: 374 (1836). Hjärne K12 177 (1902). Östergren (1934). jfr: Der man lyssnar till osäkra röster och låter sig bortföras af mångahanda lärdomsväder. Flensburg KyrklT 72 (1896). — särsk. (†) övergående i bet.: ljusskygg, ”tvivelaktig”. En trägårdsdräng som såg oss alla fara undan på en gång ock så hastigt tog oss för något osäkert folk. JGOxenstierna Dagb. 42 (1769).
4) om sak l. förhållande, betecknande att det är ovisst vad som kommer att ske l. hur ngt kommer att avlöpa o. d.: som icke skänker säkerhet för att man skall nå varaktig framgång l. fördelar o. d.; gm vilket man lika väl kan vänta obehag l. skada som glädje o. fördelar; som inger ovisshet l. oro; som man icke kan förlita sig på, opålitlig; äv.: vars varaktighet är tvivel underkastad; äv.: som man riskerar att förlora (jfr 2); särsk. om värksamhet l. näring o. d.: vars framgång l. gagn l. båtnad l. avkastning man icke kan vara säker på; som ofta slår fel; som ofta ger misslyckanden l. besvikelser; som lika väl kan ge misslyckanden som framgång (jfr 5); äv.: vars utgång l. avgörande l. framtida gestaltning icke kan förutses, (ännu) icke avgjord; som icke med säkerhet kommer till stånd l. är att påräkna; präglad av ovisshet, oviss. Det är en mycket osäker pänningplacering. Ynglingen beslöt sig för att välja det osäkra författaryrket (jfr c). Det är osäkert, om resan blir av. Kommer han i morgon? — Det är osäkert. RARP 1: 29 (1627; om stillestånd). Hofflefwernet är altijdh osäkert. Grubb 407 (1665; jfr c). Lind (1749). Ingen skicklig embetsman (skulle) vilja öfvergifva en säker syssla för att emottaga en osäker plats i högsta domstolen. Järta 1: 53 (1809). I dödligheten vore allt osäkert; och ju högre .. (Tiberius) stigit, dess mera stode han på det hala. Kolmodin TacAnn. 1: 91 (1833). (Österdalens) öfra del närmast fjällen är betesland med osäkert åkerbruk. Palmblad Norige 13 (1846). Hellström NorrlJordbr. 348 (1917). — särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) om värksamhet: som är hotad av faror (o. därför riskabel att utföra o. d.). Finland, djt Postgången, denna tjden på åhret, är ganska oviss och äfven osäker. ÅgerupArk. Brev 15/3 1763. Sjöfarten begynte redan vara osäker. Apg. 27: 9 (Bib. 1917).
b) om väder(lek) o. d.: som icke med säkerhet kan väntas bli god; opålitlig. Man hade föreställt dem, huru osäker väderleken denna tid af året är. Læstadius 1Journ. 470 (1831).
c) om ngns ställning l. om läge l. situation l. tid o. d.: som icke ger trygghet, präglad av otrygghet; äv.: oviss. Meurman (1847). Hans vänner .. (hade) talat om att han hade en bra osäker ställning. Lagerlöf Top. 318 (1920). I dessa dyra, osäkra krigstider. Siwertz JoDr. 105 (1928).
d) i uttr. osäker fordran o. d., om fordran hos en gäldenär som har svårigheter med betalningen l. som är opålitlig i affärer o. d. Sahlstedt (1773). Osäkra fordringar har varit grafskriften öfver mången köpmans affär. Fliesberg HbKöpm. I. 1: 127 (1897). Ramstedt BokförGr. 33 (1915).
5) [specialanv. av 4] om sak: vars ändamålsenlighet man icke kan vara (fullt) säker på; som icke fungerar säkert l. som icke säkert ger gott resultat; icke tillförlitlig; i sht om maskin o. d.; jfr 4. Maskinen visade sig arbeta mycket osäkert (jfr 10). Flintlåsgeväret var ett osäkert vapen i fuktigt väder. Låås för lädersäck, log en Tälgeknijff åth .. (dvs.) Osäkra giömmor för Tiufwehanden. Grubb 481 (1665; jfr 2, 4). En däjelig qvinna är ett osäkert urverk. Wensell Ordspr. 28 (1863). Injektorn bör .. icke användas ensam för så högt tryck, att den blir o-säker eller opålitlig. TT 1887, s. 58.
6) (†) om sak: riskabel l. farlig (att utsätta sig för l. göra l. ha att göra med o. d.). RA II. 2: 131 (1617). Iu mehra Watnet aff Mineralier är deelachtigt, ju osäkrare är det at intaga. Hiärne Suurbr. 100 (1679). At skjära vti Tand-Kjöttet (när barn skola ha tänder), är osäkert. Aken Reseap. 225 (1746). I åskväder är det osäkert, att stå under något träd. Murberg FörslSAOB (1791).
7) (i skriftspr.) om ljus l. dager o. d.: som icke (upp)lyser stadigt l. kontinuerligt (l. som på annat sätt gör att man icke ser skarpt l. klart l. säkert); jfr 10, 12. Det är som passerade dunkla siluetter / i aftonens osäkra, villande ljus. Sturzen-Becker 3: 89 (1861). Det flackande, osäkra ljuset från lotusformade kandelabrar på altaret. Uggla Haslund Jab. 114 (1932).
8) vars riktighet l. äkthet man icke säkert kan lita på; som icke med säkerhet överensstämmer med värkliga förhållandet; icke tillförlitlig; särsk. om underrättelse l. förmodan o. d. Brigadchefen tvekade att anfalla, då han fått osäkra och motsägande rapporter om fiendens styrka. En osäker gissning. PH 5: 3581 (1753). Osäkra misstankar. Nordström Samh. 2: 493 (1840). VLS 2 (1884; om sägen). Wulff Petrarcab. 270 (1905).
9) som man icke med bestämdhet vet; icke med säkerhet fastställd; oviss (se d. o. 3); äv.: som man icke (riktigt) vet hur den skall vara l. uppfattas l. förstås; vars rätta skick icke är fastställt. Huruvida .. arbetet hann blifva verkstäldt, är osäkert. Franzén Minnest. 3: 333 (1837). Erik Sparre .. drog sig snart tillbaka, osäkert af hvad anledning. Malmström Hist. 1: 118 (1855). Här följer ett intressant ställe. Tyvärr är täxten osäker. Wulff Petrarcab. 139 (1905). (Bouvet)-öns position (har) ständigt varit osäker, ända tills kapten Sachse .. 1898 bestämde öns läge. SvGeogrÅb. 1929, s. 238. — särsk. (enst.) övergående i bet.: vars identitet är oviss. Man ger detta afgjorda namn (dvs. ”villa Mæcenatis”) åt mycket o-säkra ruiner. MoB 5: 172 (1784).
10) om sak l. förhållande: som präglas av brist på säkerhet o. precision l. av att vederbörande icke kan sin sak; äv.: präglad av återkommande fel och misslyckanden; i sht om mänsklig värksamhet l. om ngns uppträdande o. d. Hans pianospel var osäkert och vittnade om bristande övning. Frucktan, som gör .. (soldatens) skutning osäker och onyttig. Krig 1808—09 1: 180 (1807). Gehöret tyckes vara osäkert (hos vissa barn). Mankell Lb. 2 (1835). Jordens barn med deras osäkra sinnen. Levertin NDikt. 64 (1894). Så snart handloven (vid fiske) blir ansträngd, bli kasten klumpiga och osäkra. Hammarström Sportfiske 63 (1925). Så kom sången .. osäker. Hallström Händ. 146 (1927). — särsk. om röst: som vittnar om att vederbörande är besvärad l. som karakteriseras av att han talar hackigt l. trevande l. har svårt att artikulera ljuden o. d.; om sångröst äv.: icke tonsäker. Knorring Cous. 2: 116 (1834; om sångröst). Ja, kom hit till mig, Elin — sade Gunnar med osäker röst. Dens. Torp. 1: 259 (1843). Palmén Ossendowski StorVidd. 202 (1925).
11) om person: oviss (se d. o. 1), tveksam; som saknar säkerhet, besvärad; som har bristande färdighet l. kunskap.
a) som är oviss l. tveksam (om hur ngt förhåller sig l. hur ngt skall avlöpa o. d.); som svävar i ovisshet; som icke är säker; som icke med säkerhet kan förutse ngt; som känner sig l. är tveksam (om hur han skall bedöma ngt); villrådig. Sahlstedt (1773). (Han) var .. osäker, huru det (som han anmärkt på) skulle anses (av hans ämbetsbröder). Schönberg Bref 3: 157 (1778). Jag (kände) mig .. litet osäker, om jag icke hade orätt. De Geer Minn. 2: 105 (1892). Bolin KemVerkst. 36 (1942).
b) som icke kan förlita sig (på ngn l. ngt l. på att få ngt); som icke med säkerhet räknar (på ngt); äv. i uttr. vara osäker på sig själv, särsk.: tvivla på sin egen förmåga (jfr c). Det närvarande, om hvars besittning vi äre så osäkra. Hagberg Pred. 1: 99 (1814). Jag är osäker på mig själv. Auerbach (1913). Vara osäker om framgången. Hammar (1936).
c) som saknar säkerhet (i sitt uppträdande); som icke behärskar situationen, som är besvärad l. hämmad; stundom närmande sig bet.: orolig, nervös. Den .. i sitt yttre uppträdande mest osäkre. 2SAH 54: 37 (1878). Jonas var inte närmare bekant med Vergelin .. och han kände sig ganska osäker. Siwertz JoDr. 41 (1928).
d) som utför ngt utan säkerhet; som har klena kunskaper (i ngt), som har bristande färdighet; som icke kan sina saker; som icke behärskar sitt ämne. Historia kan han bra, men i latinet är han mycket osäker. En osäker tentand. Meurman (1847). Han är något osäker på melodien. Fahlcrantz 4: 70 (1865).
12) i fråga om kroppslig l. rumslig stadga l. balans l. jämvikt (jfr 2); särsk.
a) dels om ben, dels om gång l. steg o. d., dels om levande varelse i uttr. osäker på foten (förr äv. i stegen), för att beteckna att ngn går ostadigt o. d. Jag (smög) med sakta och osäkra steg under midnattens dystra mörker. Lantingshausen Young 1: 66 (1787; jfr 10). Osäker gång. ÖoL (1852). (Björnungarna) voro osäkra på foten. Lagerlöf Holg. 2: 107 (1907). Hultenberg Hamsun MarkGröd. 2: 56 (1918; om ben). särsk. bildl. Leopold 5: 407 (1802). Då Japan tog sina första, osäkra steg på vägen mot västerländsk utveckling. Zilliacus JapSt. 5 (1896).
b) (numera bl. tillf.) fys. om jämvikt(släge): labil. Holmström Naturl. 1: 9 (1888). En kägla, ställd på sin spets, har osäkert jämviktsläge. Dens. Naturl. 10 (1895). Tallqvist SvFinOrdf. (1898).
1) till 1: egenskapen l. förhållandet l. tillståndet att icke vara säker gentemot olyckor l. obehag l. att vara utsatt för faror l. risker; vanskligt o. osäkert läge l. tillstånd; otrygghet. Helsingius (1587). Czaren, som .. lefde i ständig osäkerhet för Pålackar och Tartarer, gladdes af Sveriges vänskap. Dalin Hist. III. 1: 95 (1761). Forell Ceylon 11 (1929). jfr rätts-osäkerhet. särsk. i vissa numera obr. uttr.
a) osäkerhet om ngt, fara att förlora ngt; jfr 3, 5. Bergv. 2: 71 (1738). Han skulle .. kan hända sättia sig i osäkerhet om sit lif. Bælter JesuH 6: 627 (1760). särsk. i uttr. ställa ngn i osäkerhet om ngt, hota att beröva ngn ngt. Uti osäkerhet stält om lijf och heder. Annerstedt UUH Bih. 2: 360 (i handl. fr. 1690).
b) råka i osäkerhet, komma i ett vanskligt l. osäkert l. svårt l. farligt läge; jfr 3, 5. HC11H 5: 70 (1671).
c) i uttr. lända ett land o. d. till osäkerhet, medföra risker l. faror för ett land; jfr 3, 5. RA II. 2: 103 (1617).
d) närmande sig bet.: hinder (för ngn); jfr 3. Läggia en osäkerhet i wäghen för sin k. son. RARP 7: 67 (1660).
2) till 2; om osäkert tillstånd o. d. på en plats o. d. Gruben .. haver berettad om vägarnas osekerhett. OxBr. 6: 60 (1630).
3) till 4; särsk.: opålitlighet; särsk. (numera föga br.) i uttr. osäkerheten av ngt, den brist på säkerhet som vidlåder ngt. Osäkerheten af Samniternes förbund med Romarne. Kolmodin Liv. 3: 64 (1832). Osäkerheten af Estlands afträdelse. 2SAH 46: 106 (1870). Icke heller all kredit från kreditanstalter är säker. Moment af osäkerhet kunna inmängas i densamma. LAHT 1908, s. 117. jfr (†): Sedan slaget (vid Klissow) stod, hafver jagh intet kunnat hafva den nåden at upvakta för osäkerhet af brefven. Carl XII Bref 13 (1702; jfr 1, 2). särsk. (†) konkretare: ngt som skapar osäkerhet l. otrygghet; ngt osäkert; osäker faktor l. omständighet; osäkerhetsmoment; jfr 1, 5. Som .. bruksegendomar .. äro monga osäkerheter underkastade, derigenom at (osv.). Annerstedt UUH Bih. 4: 343 (i handl. fr. 1774). LBÄ 11—13: 81 (1798).
4) till 5; särsk.: bristande precision l. effektivitet (hos en maskin o. d.). En liten osäkerhet hos vågen är nästan oundviklig och gör den ej obrukbar. Almström KemTekn. 1: 4 (1844).
5) (†) till 6: fara, risk; jfr 1, 3 slutet. När som nogen osäkerheet är opå Färde. LReg. 117 (1618). Schultze Ordb. 3890 (c. 1755).
6) till 8; särsk.: bristande tillförlitlighet (hos en uppgift l. en underrättelse o. d.). Sahlstedt (1773). Osäkerheten af de observationer, enligt hvilka man (osv.). Landell Bligh 22 (1795). Quennerstedt Agnost. 34 (1888).
7) till (10 o.) 11; särsk.: ovisshet, villrådighet. Helsingius (1587). Osäkerhet uppstod, hvilka saker hörde till Storthingets särskilda kamrar, eller till hela plenum. Palmblad Norige 311 (1846). I de allra tidigaste dikterna av Tegnér skönjes flerestädes syntaktisk osäkerhet. Mjöberg Stilstud. 233 (1911). Hellström Malmros 29 (1931). särsk. (†) i uttr. sväva l. vara l. stå l. sättas i osäkerhet om ngt, sväva i ovisshet om ngt l. sakna säker kännedom om ngt resp. göras ovetande om ngt l. hållas i ovisshet om ngt. Skola vi ännu stå i osäkerhet om sannskyldiga orsakerna till svenska folkets utflyttningar? Chydenius 230 (1765). Genom visitationer sättes (soldaten) i osäkerhet, när han af befälet kan vara sedd. TjReglArm. 1858, 2: 113. Ahlman (1872).
Ssgr: osäkerhets-känsla. till 1, 7: känsla av otrygghet l. villrådighet l. nervositet; känsla som innebär att man är besvärad l. hämmad. Ramberg Svarta 219 (1911). Sin osäkerhetskänsla .. sökte Fröding behärska genom en hållning av gjord säkerhet. Landquist Fröding 12 (1916). Siwertz Förtr. 174 (1945).
-moment. till (1), 3, 6, 7: ngt som innebär l. medför osäkerhet l. ovisshet; ngt som har svåröverskådliga följder; osäker l. oviss faktor. Heckscher EoH 334 (1922). Det starka osäkerhetsmoment, som sålunda införes i fastighetshandeln, synes (osv.). LAHT 1922, s. 535. Inrikesministerposten i kommunistisk hand har befunnits utgöra ett ständigt osäkerhetsmoment. SvD(A) 1948, nr 136, s. 4.
-tillstånd. till 1, 2, 3, 5, (7): tillstånd präglat av risker l. av otrygghet o. d. (l. ovisshet). Schybergson FinlH 2: 137 (1889). Det rådande osäkerhetstillståndet vid mitten av första årtusendet. SvFolket 1: 216 (1938).
Spalt O 1537 band 19, 1951