| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
OSÄMJA, v., ipf. osamde; o. OSÄMJAS, v. dep., osäms, osamdes (pres. sg. osäms (-ems) Rudbeckius Dagb. 164 (1621), Därs. 207 (1626); osämjas Murberg FörslSAOB (1791). — ipf. osamdes (-mbd-) Tegel G1 1: 165 (1622), Dryselius Monarchsp. 257 (1691); osämdes Petreius Beskr. 2: 145 (1614), Murberg FörslSAOB (1791). — sup. osämts Murberg FörslSAOB (1791)).
(†)
1) opers., i uttr. osämjer l. osäms dem (om ngt), de äro osams (om ngt), de komma icke överens (om ngt). Ther osamde them mest om att Doctor Peder wille haffuadt förhender på latin. Svart G1 131 (1561); jfr Tegel G1 1: 165 (1622: them osambdes). Therföre så osamde them litet, så att D(ominus) Canutus lopp wredh uthur stughun. VästeråsDP 8/2 1621.
2) i p. pr. -ande; särsk. i uttr. vara osämjande, vara osams, tvista. Rom. 1: 31 (NT 1526). När man ecke förlijkar them som osemiande ära. OPetri MenFall B 7 b (1526). Osämjande grannar. Tiden 1848, nr 253, s. 3.
3) ss. dep.: vara l. bli osams, (börja) tvista, vara l. råka i tvist l. ovänskap (med ngn resp., med pluralt subj., med varandra); med singulart subj. bl. i uttr. osämjas med ngn. Böriade the sidan osämias. PrivSvStäd. 3: 652 (1589). (Han) osäms medh .. siin hustrw. Rudbeckius Dagb. 164 (1621). Lars och Casten .. osämjas om winsten. Girs J3 12 (1627). Weste (1807; mindre br.). Schulthess (1885).
Spalt O 1544 band 19, 1951