| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
1) som icke har varit föremål för tullbehandling, oförtullad; numera bl. (mera tillf.) om vara, förr äv. om person l. fartyg. TullbSthm 1534, s. 4 a. Stiernman Com. 1: 284 (1577; om fartyg). Att med mongen blifwer igenom fingret sedt, och dem tillåtit att frij och otullade passera. Därs. 2: 70 (1636). Otulladt siden. SöndN 1862, nr 39, s. 3.
2) [urspr. med syftning på att tullen i ä. tid togs av själva varan (jfr kvarntullen)] allmännare: som man icke tagit ngt av, icke ”tullad”, orörd, ”o-skattad”. BtVLand 4: 55 (1754). Ölkorgen stod där (på bryggan) otullad och all right. Engström Äfv. 56 (1908). —
OTULLFRI. (†) om person: icke befriad från erläggande av tull. Ded godz, som fremmande otulfrije tilhörer. AOxenstierna 1: 602 (1644). —
OTUNNAD, p. adj. [till tunna, sbst.] (†) om vin, öl o. d.: icke tappad i fat l. tunna. Lind 1: 1695 (1749). Murberg FörslSAOB (1791).
Spalt O 1601 band 19, 1951