| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
OTYMPLIG ω3~tym2plig, äv. 040, adj. -are. adv. -T.
(i hög grad) klumpig l. oformlig.
a) i fråga om yttre form: klumpig (se d. o. 1 a), åbäklig, oformlig. Ahlman (1872). En gammal, otymplig ångbåt. Wennerberg 2: XV (1882). Byxor, som dolde benens form och gåfvo dem ett otympligt löjligt utseende. Ahrenberg StRätt 2 (1899).
b) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.: klumpig (se d. o. 1 b); drumlig, tölpig; ”valhänt”, tafatt; tung, oformlig; ovig; ofin, plump.
α) om person. I all öfning, som fordrar liflighet och elegans, förefaller denna nation (dvs. engelsmännen) af naturen gauche eller otymplig. Geijer (1810) i MoB 7: 124. Vad du är otymplig, låt bli att knuffas! Bergman Chef. 296 (1924).
β) om sak l. uppträdande o. d. Tyskarna .. bära sig i början temligen otympligt åt, men (osv.). Snällp. 1848, nr 53, s. 3. Vårt otympliga riksdagsmachineri. Hellberg Samtida 11: 55 (cit. fr. 1862). En otymplig och osvensk öfversättning förslöar lärjungens smak och sinne för modersmålet. PedT 1891, s. 80. Målningarna (i Konungarnas sal i Alhambra) äro rätt otympliga men uttrycksfulla. Munthe IslamK 116 (1929).
b) till b; äv. konkretare, om ngt som innebär l. vittnar om klumpighet osv. De unga engelsmännen äro i dansen verkliga bilder af en ärlig och godlynt otymplighet, om jag så får säga. Geijer (1810) i MoB 7: 124. En retuschering av språkliga otympligheter. BellmStud. 6: 45 (1934).
Spalt O 1609 band 19, 1951