Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
OUTSIDER a͡ω4t~saj1der l. a͡ω4-, l. med eng. uttal, m.||ig. resp. (om djur, se a) m.||ig. l. r. l. (om sak, se särsk. c) r. l. m.; best. -n; pl. = (SvD(A) 1930, nr 184, s. 12, osv.) l. -s (Leander TidnHand. 11 (1926) osv.).
person (l. företag o. d.) som står utanför den krets l. grupp som man (i första hand) räknar med i ett visst sammanhang (t. ex. kretsen av yrkesmän, då det gäller en viss värksamhet, l. kretsen av de officiellt erkända personerna på ett visst område), stundom med tanke på att han (resp. det) går sina egna vägar l. uppträder mer l. mindre okonventionellt o. d. DN 1914, nr 15930, s. 7. Man fick en beklämmande känsla av att vara outsider i ett celebert sällskap. Lundberg-Nyblom Fyrisån 151 (1931). Vid sidan av de stora bolagen operera outsiders, som icke ansluta sig till ett gemensamt uppträdande vid förhandlingar utåt. SvD(A) 1933, nr 93, s. 24. Ingen typografisk fackman utan en konstnärligt kännande och viljande outsider. DTO 120 (1941). — särsk.
a) sport. om (oprövad l. föga känd) deltagare i en tävling (tävlande person l. kapplöpningshäst o. d.) som icke tillhör den grupp av deltagare som man på allvar räknar med ss. vinnare (men som likväl vinner l. före loppet anses ha en viss, slumpartad chans att vinna). Ekbohrn (1904). Outsidernas dag på Solvallabanan. SvD(A) 1930, nr 184, s. 12. Outsider från Norrköping vann (i bordtennistävlingen), sedan storstjärnorna utslagits. Därs. 1942, nr 5, s. 15.
c) handel. om värdepapper som icke är introducerat på fondbörsen, outsiderpapper. Kurser å outsiders. DN(A) 1930, nr 256, s. 19.
Spalt O 1643 band 19, 1951