Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
OVACKLANDE, p. adj. (†) icke vacklande, säker. I den mån (Svenska Akademien) .. går med ovacklande steg mellan ytterligheterna. Wallin Vitt. 2: 325 (1827). —
OVAGGAD, p. adj. icke vaggad; i sht i uttr. sova l. somna ovaggad, särsk. bildl.: (på grund av utmattning o. d.) sova gott resp. somna fort utan några sövande medel. Lind (1749). Læstadius 1Journ. 214 (1831). FinT 1932, s. 234. —
OVAKEN. (mindre br.) icke vaken. (Wetter) var alldeles för ovaken för att kunna uppfånga melodien till den senare afdelningen (av brandvaktens rop). (Lundin o.) Strindberg GSthm 1 (1880). SD(L) 1904, nr 317, s. 1.
OVAKTAD, p. adj. icke vaktad. Lind (1749). Boskapen (strövade) ovaktad .. kring fälten. Fryxell Ber. 11: 185 (1843).
Spalt O 1652 band 19, 1951