| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
b) om tamdjur: som icke fått vatten att dricka. Murberg FörslSAOB (1791). särsk. (tillf.) oeg. o. bildl. Skall jag nödgas gå härifrån ovattnad? Almqvist TreFr. 2: 3 (1842; yttrat av person som icke fått ngt att dricka). —
OVEDERGÄLLD3~002, förr äv. OVEDERGULDEN, p. adj.; adv. (†) -guldet.
1) (†) ss. adv.: utan ersättning. Hwad Skep Skytt och Löösöhre woro i Krijget eröffradt, skulle hwar thet behålla owedergullit, som han bekommit hade. Girs E14 68 (c. 1630).
2) (numera föga br.) om gärning o. d.: icke vedergälld, icke belönad resp. straffad l. hämnad. Ehwad man för Gudz skul lijder, thet blifwer aldrig owedergullit. Preutz Kempis 278 (1675). Bååth WagnerS 4: 156 (1908). —
OVEDERHÄFTIG3~0020. icke vederhäftig, som icke förtjänar tilltro, opålitlig, otillförlitlig; ofta om påstående l. yttrande o. dyl. l. om person i sina påståenden osv., övergående i bet.: oriktig, osann, lögnaktig. Ovederhäftig i sina uppgifter. Ovederhäftigt prat. Murberg FörslSAOB (1791). Den ovederhäftige väderleksprofeten Falb. SvMorgBl. 1898, nr 112, s. 3. Ovederhäftiga tredjehandskällor. 3SAH LIII. 2: 66 (1942). särsk. i fråga om ekonomiska förhållanden: som icke kan (l. som man anser icke kunna) fullgöra åtagna förpliktelser, icke solid. Klint (1906). Firman är ovederhäftig. Östergren (1934).
Avledn.: ovederhäftighet, r. l. f. bristande vederhäftighet; äv. konkretare. Murberg FörslSAOB (1791). (Liberalismens) program .. har varit ovederhäftigheten satt i system. VL 1895, nr 277, s. 2. Vetenskaplig ovederhäftighet. 3SAH LIV. 2: 52 (1943). —
OVEDERLAGD3~002, p. adj.
1) (†) varför ersättning l. gottgörelse icke blivit lämnad, icke ersatt; anträffat bl. ss. adv.: utan ersättning, utan vederlag. HH XIII. 1: 26 (1562).
2) (i sht i skriftspr.) om påstående l. anmärkning o. d.: som icke blivit motbevisad l. vederlagd, obestridd; stundom om person: som icke blivit bemött l. vederlagd. Schultze Ordb. 2583 (c. 1755). TT 1899, Allm. s. 318. —
OVEDERLÄGGBAR3~0020 l. ~0002. (i skriftspr.) ovederlägglig. Brunius Metr. 209 (1836). Ovederläggbara fakta. SvD 1914, nr 96, s. 12.
OVEDERLÄGGLIG3~0020, adj.; adv. -en (Boström 3: 297 (1865) osv.), -t. (-elig 1738—1841. -lig 1791 osv.) [jfr t. unwiderleglich] (i skriftspr.) som icke kan vederläggas l. motbevisas l. förnekas; vars riktighet icke kan bestridas; i sht om mening l. påstående l. framställning o. d.; äv. (föga br.) om person: vars påstående l. mening o. d. icke kan vederläggas. Lind (1738; under unwiederleglich). 2Saml. 4: 155 (1817; om person). Dessa skäl äro .. ovederläggeliga. Liljecrona RiksdKul. 407 (1841). Det är ovederläggligt, att (1718) enskild eganderätt var rubbad. 3SAH 11: 274 (1896). En ovederlägglig sanning. Lidforss OndMakt. 110 (1909).
Avledn.: ovederlägglighet, r. l. f. (i skriftspr.) Skälens ovederlägglighet. Murberg FörslSAOB (1791). —
OVEDERSAKLIG. (-elig 1787. -lig 1791—1822) (†) obestridlig. Lantingshausen Young 1: 100 (1787). Menniskonaturens .. ovedersakliga behof af en försoning. Wallin 2Pred. 2: 58 (1822). —
OVEDERSÄGLIG3~0020, adj.; adv. -a (†, Serenius (1741), Hagberg Shaksp. 6: 216 (1849)), -en (Serenius 132 (1734) osv.), -t. (-elig 1708—1824. -lig 1734 osv. -eligit, n. 1723—1780) [jfr t. unwidersprechlich] (i skriftspr.) som icke kan förnekas l. bestridas, obestridlig, oneklig; ovederlägglig; ss. adv.: obestridligen, onekligen; utan all fråga. En owedersäjelig Sanning. Block Progn. 124 (1708). Messenius (har) .. ovedersägeligen misstagit sig. Lagerbring 1Hist. 2: 140 (1773). Hans Maj:sts ovedersägliga rättighet att (osv.). SP 1809, nr 54, s. 1. Från kosmopolitisk synpunkt är frihandelns teori ovedersägligt riktig. De Geer Minn. 2: 291 (1892). särsk. (†) ss. adv.: utan invändning, ovillkorligt. (Vinsterna) skola .. genast och ovedersägeligen utbetalas. PH 6: 4825 (1758).
Avledn.: ovedersäglighet, r. l. f. (i skriftspr.) Leopold 6: 163 (1806). Ovedersägligheten af samvetets uppenbarelser. Bergstedt Clément PolEkon. 63 (1868). särsk. konkret. Dalin Hist. Föret. 7 (1747). Det är en ovedersäglighet, att så är. Murberg FörslSAOB (1791). —
OVENTILERAD, p. adj. icke ventilerad.
Spalt O 1672 band 19, 1951