Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PACIFIKATOR pas1ifika3tor2 l. 010—, äv. —40, m.||(ig.); best. -n; pl. -er pas1ifik1atω4rer.
Ordformer
(i sht förr äv. -cator)
Etymologi
[jfr t. o. eng. pacificator; av lat. pacificator, vbalsbst. till pacificare (se PACIFICERA)]
(föga br.) fredsstiftare. Bremer NVerld. 2: 97 (1853). 2NF (1914).

 

Spalt P 4 band 19, 1952

Webbansvarig