| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
byggnad l. lokal för inpackning l. uppackning av varor l. för förvaring l. magasinering av (inpackade) varor (för distribution l. ut- l. införsel o. d.); särsk. (i fråga om nutida förh. bl. i icke officiellt spr.) om (av stad bekostad o. underhållen) byggnad l. lokal avsedd l. använd för tulltaxering av tullpliktiga varor samt för kortare tids förvaring i o. för tulltaxering o. d. (numera officiellt kallad: allmän tullklareringslokal för varor), förr äv. för besiktning o. stämpling samt försäljning (i parti) av (införda) handelsvaror; äv. mer l. mindre bildl.; jfr KLÄDES-HUS 1. FörklPlacat 23/2 1615, s. A 2 a. På packhuuset (i Stockholm), thär som köpslagess på vissa timmar och dagher om weekan. Gyllenius Diar. 181 (c. 1660). Föreslås at i Narwen så wäl som i Riga och Rewel wisze Packhus förordnas, hwarest Köpmans godset uplades, stämplades och visiterades, som här i Swerige. HC11H 11: 24 (1671). Minnets packhus öppnadt blef. Bellman SkrNS 1: 236 (1760). Staden (Söderköping) har sin lastplats egentligen vid Mem, der den äfven har sjötullskammare och packhus. Höjer Sv. 2: 141 (1876). Innan .. (fikonen) sändas till packhusen, få de åter en doppning i kallt svagt saltvatten. LAHT 1912, s. 267. SvGeogrÅb. 1932, s. 93 (om ä. förh.). — jfr TULL-PACKHUS.
-ATTEST. äldre benämning på vid tullpackhus utfärdad o. till tullkammare avgiven attest angående fullgjord undersökning av en vara, tullklareringsattest. SFS 1831, s. 433. SDS 1904, nr 283, s. 3. —
-AVGIFT~02, äv. ~20. (numera mindre br.) avgift för framförande, upp- o. inpackning samt vägning o. d. av varor vid förtullning på tullpackhus (allmän tullklareringslokal för varor), dragarpängar; äv. (om ä. förh.) om packhuspänningar; förr äv. om tullavgiften. Lind 1: 998 (1749; om tullavgift). BtRiksdP 1909, Saml. 8. II. 2: nr 7, s. 2 (om dragarpängar). Sundberg StapelstR 160 (1927; om förh. c. 1825; om packhuspänningar). —
-BEHANDLING. (förr) om upp- o. inpackning, vägning o. d. av varor på tullpackhus; jfr tull-taxering. SFS 1864, nr 25, s. 2. —
-BESÖKARE. (förr) lägre tulltjänsteman vid tullpackhus; jfr -kontrollör o. besökare 1. BoupptSthm 7/7 1682. —
-EXPEDITION. (förr) expedition (se d. o. 1, 3) vid tullpackhus. Bodman TullB 46 (1849). BtRiksdP 1909, Saml. 8. II. 2: nr 7, s. 5. —
-GODS. (numera föga br.) i packhus förvarat l. upplagt gods; särsk. (förr) om gods upplagt i tullpackhus för förtullning, numera kallat: tullgods. Lind 1: 1461 (1749). SFS 1831, s. 434. —
-HYRA, r. l. f. [jfr holl. pakhuishuur, t. packhausheuer] (†) hyra för begagnande av utrymme för varor i packhus l. magasin; jfr magasins-hyra. OxBr. 11: 522 (1633). Jungberg (1873). —
-INSPEKTION. (förr) om den avdelning av tullvärkets lokala förvaltning i Stockholm, Göteborg o. Malmö som hade att handlägga tulltaxeringsgöromål (numera kallad: tulldirektionens taxekontor). SFS 1831, s. 429. SvStatskal. 1922, s. 488. —
-INSPEKTOR~102. [jfr t. packhofinspektor] (förr) tjänsteman som hade uppsikt över o. ledde arbetet vid tullpackhus (särsk. vid packhusinspektion); jfr -chef. HdlÅgerupArk. 1689. SvStatskal. 1904, s. 315. —
-JOURNAL. (förr) vid tullpackhus förd journal (se d. o. 1 a) över inkomna o. uppvägda varor o. d. Bodell UtkReglTull. 100 (1815). —
-KARL. arbetare i packhuskarlslag vid allmän tullklareringslokal för varor; äv. allmännare: arbetare vid packhus l. magasin; jfr packare. CollMedP 1695, s. 6. Han var en tid packhuskarl hos konsul Cramér. Engström Blandn. 85 (1925). SFS 1927, s. 903.
-lag, n. sammanfattande, om de i vissa städer vid allmän tullklareringslokal för varor värksamma arbetare som ha privilegierad rätt att föra varorna till o. från lokalen, uppacka o. återinpacka varorna, biträda vid vägning o. d. BtRiksdP 1909, Saml. 8. II. 2: nr 7, s. 1.
-KÄLLARE. [jfr holl. pakhuiskelder] särsk. (†): källare (se d. o. 1) för magasinering av (export- l. import)varor. Stiernman Com. 3: 102 (1662). —
-OMRÅDE~020. äldre benämning på av generaltullstyrelsen till omfattningen bestämt område utanför tullpackhus där gods kan tulltaxeras utan särskild ersättning åt tulltjänstemännen (numera kallat: allmänt tullklareringsområde). SFS 1889, nr 49, s. 4. —
-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (förr) (till staden utgående) avgift som varuägare hade att erlägga för varor som passerade tullpackhuset. Ringborg NorrkpgKr. 1: 39 (i handl. fr. 1621). SDS 1904, nr 283, s. 3. Sundberg StapelstR 159 (1927; om ä. förh.). —
-STÄMPELMÄSTARE~10200. (förr) tjänsteman som förestod stämplingen av de undersökta varorna på tullpackhus. BoupptSthm 1680, s. 800 a, Bil. —
Spalt P 25 band 19, 1952