Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PAJARING paʃa4riŋ, förr äv. PAJARNING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(pachar- 1755—1914. pachiar- 1728. paischar- c. 1710. pajar- 1741 (: general-pajaring), 1778 osv. pajarn- 1719 (: General-Pajarning). paschar- 1711—1798. passgiar- 1701)
Etymologi
[jfr ä. d. passiaring; av ett ä. holl. pasjaring, sidoform till holl. pitsjaring, (hållande av) rådslag, pajaring, vbalsbst. till ä. holl. pasjaren resp. holl. pitsjaren, rådslå, överlägga, hålla pajaring, bildat till malajiska bitjara, bitsjara, överläggning, rådplägning (jfr ELjunggren i ANF 44: 109 ff.). — Jfr PASSIAR, PASSIARA]
(om ä. förh.) sjömil. av chefen för en eskader o. d. beordrad sammankomst ombord på flaggskeppet av fartygscheferna l. av vissa befattningshavare för rådplägning l. ordergivning; äv. om hämtning av order på flaggskeppet av (subaltern)officerare från eskaderns osv. olika fartyg; äv. i utvidgad anv., om (signal innebärande order l. begäran om) sändning av viss person l. (vissa) personer till ett fartyg l. i land o. d. VFl. 1908, s. 27 (1701). Cheferne af Landt-Staten (på örlogsfartyg) hvilka ock kallas skola til alla de pacharingar, som finnas nödige at hållas om Landt-Milicens conservation och transporterande. PH 6: 3828 (1755). DagMistNattsignÖrlFl. 99 (1807; äv. i utvidgad anv.). SignalbSkärgFartyg 53 (1841). 2NF (1914). — jfr CHEFS-, GENERAL-PAJARING.

 

Spalt P 49 band 19, 1952

Webbansvarig