Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PAJS paj4s l. PAJSE paj3se2, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(pajs 1951 osv. pajsen, sg. best. 1900 osv.)
Etymologi
[sannol. av sv. dial. pais, päis resp. paise, päise, litet barn, liten pojke, ostyrig l. argsint pojke, stackare, mes, fattig l. enkel bonde; dialektal sidoform till PES resp. PESE; jfr sv. dial. paising, päsing(e), liten pojke, ävensom Spegel 343 (1712: päsing; fr. Blekinge). — Jfr PAJSARE]
(vard., slangartat) = PAJSARE. Landsm. XVIII. 8: 30 (1900; fr. Uppsala). Tengroth Jungfrub. 108 (1951). —

 

Spalt P 51 band 19, 1952

Webbansvarig