Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PALATIN, adj.
Etymologi
[jfr t. o. fr. palatin, eng. palatine, som tillhör l. har avseende på gommen; av nylat. palatinus, som tillhör l. har avseende på gommen, palatal; bildat till lat. palatum, palatus, gom (jfr PALATAL)]
(†) språkv. = PALATAL I. VetAH 1855—56, s. 37. De palatina vocalerna. Därs. 61. —
Ssg (†): PALATIN-LJUD. språkv. palatalljud. VetAH 1855—56, s. 54. —

 

Spalt P 66 band 19, 1952

Webbansvarig