Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PALISANDER pal1isan4der, r. l. m.; best. (tillf.) -n.
Ordformer
(palisander (pall-, -iss-) 1846 osv. palixander 1840 (: palixanderträd)—1914 (: palixanderträ). palizander 1815 (: Palizander Träd). polisanten 1772 (: Polisanten träd). polixander 1815—1855 (: Polixanderträ))
Etymologi
[jfr holl. palissander, t. palisander, polisander, eng. palis(s)ander, fr. palissandre, palixandre, it. palissandro, span. palisandra, om träslaget, palisandro, om trädet; möjl. ytterst av span. palo santo, eg.: heligt trä, använt om olika sydamerikanska trä(d)slag, särsk.: guajackträ(d) (jfr Alemannia 6: 111 (1878)), av palo, påle, trä (av lat. palus, påle; se PÅLE). o. santo, helig (av lat. sanctus, helig; se SANKT)]
(i sht i fackspr.) jakaranda; nästan bl. om träslaget (se JAKARANDA 2); särsk. om de ljusare sorterna. Synnerberg 2: 45 (1815). Pendyler i Palisander. LdVBl. 1846, nr 13, s. 4. Jakaranda eller palisander har djup mörkbrun färgton. Landsm. XVIII. 1: 30 (1912). HantvB I. 2: 28 (1934; om ljusare sorter).
Ssgr (i sht i fackspr.): PALISANDER-BRUN. (mera tillf.) Lundquist Profil. 1: 209 (1884). —
-SÄNG. Cederschiöld Artist. 92 (1915). —
-TRÄ. [jfr t. palisanderholz] träslaget palisander. Åstrand 1: 306 (1855). —
-TRÄD. (†) = -trä. HusgKamRSthm 1772, s. 455. Ekbohrn (1868). —
-VED. jfr -trä. Fries Växtr. 147 (1884).

 

Spalt P 77 band 19, 1952

Webbansvarig