Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PALLRA pal3ra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. pallra, tala mycket o. fort, pladdra, skvallra; jfr sv. dial. pala, tala i vädret, palla, pladdra; av ljudhärmande urspr. liksom (l. sidoform till) BALLRA (som möjl. står i avljudsförh. till BULLRA)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. vard.)
1) porla l. dyl. Ett pallrande eller klingande läte. LfF 1869, s. 328.
2) pladdra (fort o. innehållslöst), babbla, sladdra, skvallra. SvTyHlex. (1851). Larsson Larssons 20 (1902). Kom ihåg att du inte pallrar för gumman om det här köpet. Wester Gorki Ute 252 (1918). jfr: Pallerbytta .. (dvs.) skvallerbytta. Landsm. XVIII. 8: 30 (1900; skolpojksuttr. fr. Uppsala).

 

Spalt P 90 band 19, 1952

Webbansvarig