Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PAMPA pam4pa, r.; best. -an (Ymer 1897, s. 209, osv.); pl. obest. o. best. -as (Azara SAmer. 77 (1816) osv.).
Etymologi
[av span.-amerik. pampa, pl. pampas; ytterst av peruanskt bamba, stäpp]
geogr. om förh. i (södra o. mellersta) Sydamerika: stor o. gräsrik slätt, stäpp; ofta i pl.; i sht ss. sammanfattande namn på ett stort (numera delvis odlat) slättområde i Argentina. Azara SAmer. 77 (1816). Skoglös pampa. Skottsberg Båtf. 191 (1909). Urskogar omväxlande med pampas. Nordenskiöld ForsknSydamer. 2 (1915). Pampan har förvandlats till .. (bl. a.) farmer. Kranck SlocknEldL 19 (1930). Boskapshjordarna ute på pampas. SvD(A) 1932, nr 100, s. 22.
Ssgr: PAMPAS-, förr ngn gg äv. PAMPA-FORMATION(EN). (-pa- 1882. -pas- 1914 osv.) geol. på däggdjursfossil rik löss- o. leravlagring på Argentinas slättland. Kruhs Jordkl. 2: 534 (1882). —
-GRÄS. bot. o. trädg. det ss. prydnadsväxt odlade, i Sydamerika inhemska gräset Cortaderia selloana (Schult.) A. et G. HbTrädg. 6: 108 (1876). —
-HJORT. zool. den sydamerikanska hjorten Odocoileus bezoarticus Lin. Wahlström HbZool. 47 (1866). —
-INDIAN. etnogr. mansperson tillhörande ngt av de numera (med undantag av patagonierna) utrotade indianfolken på Argentinas pampas; i pl. äv. utan avs. på kön. Bergström Rougemont 745 (1846). —
-KATT. zool. det i södra Sydamerika inhemska kattdjuret Felis pajeros Lin. 1Brehm 1: 121 (1874). —
-STRUTS. zool. den på stäpper i Sydamerika förekommande strutsen Rhea rotschildi Brab. et Chubb. Smitt Brehm Fogl. 536 (1884).

 

Spalt P 107 band 19, 1952

Webbansvarig