Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PANACÉ pan1ase4, r. l. m. ((†) n. Runius (SVS) 1: 177 (1707)); best. -n, äv. -en; pl. -er; förr äv. PANACEA, r. l. f.
1) läkemedel mot alla sjukdomar, universalläkemedel; äv.: osvikligt läkemedel; utom om ä. förh. numera i sht mer l. mindre bildl. Lucidor (SVS) 150 (1671). Ribe PVetA 1740, s. 6. Lifvet sjelft .. är en panacé mot alla sina smärtor. Frey 1850, s. 553. PedT 1898, s. 8 (om gymnastik). Konjaken .. begagnades af frun som panacé för alla krämpor. Strindberg GötR 186 (1904). Solnedg. 1: 315 (1910; om brunnsdrickning). särsk. [jfr motsv. anv. i lat. o. gr.] om en ört använd ss. (l. för framställning av) en universaldrog. Runius (SVS) 1: 211 (1711).
2) (om ä. förh.) dryck av spirituosa o. kaffe l. te; jfr GÖK, sbst.1 8, KASK, sbst.2 Sylwan Stångpisk. 169 (cit. fr. 1754). Bergman VSmSkr. 216 (1845; om kaffe o. konjak). Collén BergsmKopparb. 31 (1875; om te o. brännvin). Smith Colstrup 57 (1916). jfr Bellman 1: 240 (1792; om vin). jfr MORGON-PANACÉ.
Spalt P 113 band 19, 1952