Publicerad 1952 Lämna synpunkter PANEGYR, sbst.; anträffat bl. i pl. -er. Etymologi [jfr ä. t. panegyri, ä. eng. panegyre, av gr. πανήγυρις (se PANEGYRIK)] (†) panegyrik. Wallenberg (SVS) 1: 331 (1771). — Spalt P 117 band 19, 1952 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se