Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PANNÅ panå4, r. l. m.; best. -n; pl. -er.
Ordformer
(paneau c. 1780. panneau 1887—1918. pannå 1898 osv.)
Etymologi
[av fr. panneau, etymologiskt identiskt med PANEL, sbst.2]
1) (†) konst. om fyrkantigt fält i mitten av ett valv. Palmstedt Res. 122 (c. 1780).
2) konst. (fyrkantigt, ofta dekorerat o. av ramvärk omgivet) fält på en vägg l. dörr l. i en panel o. d. (jfr 3). MeddSlöjdF 1900, 2: 53 (på möbler). De vackra pannåerna över dörrarna. Lagerlöf ChLöw. 115 (1925). Lindblom Rokokon 208 (1929; på visst sätt format skaft på en pilaster). jfr TRÄ-, VÄGG-PANNÅ.
3) konst. träskiva o. d. använd som grund vid målning av en tavla; äv. om tavla med dylik grund (jfr 2); äv. om (tavlor på) grund av annat material. Hon (målade) på små nätta panneauer vid ett litet bräckligt fältstaffli. Nordensvan Lek 14 (1887). En .. dekorativ pannå, kallad ”Venetianskor”. SDS 1899, nr 234, s. 1. Form 1945, Omsl. s. 88 (om målning på keramikplatta).
4) på kjol: våd som är mera arbetad l. garnerad l. gjord av annat material l. dyl. än kjolen i övrigt. Siwertz Varuh. 86 (1926). jfr RYGG-PANNÅ.
Ssg: PANNÅ-DEKORATION. särsk. (tillf.) konst. till 2. Lindblom Rokokon 207 (1929).

 

Spalt P 142 band 19, 1952

Webbansvarig