Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PAPAL papa4l, adj.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. papal; av kyrkolat. papalis, till papa (se PAPA, sbst.1)]
(föga br.) påvlig. Ahnfelt StudM 2: 420 (1857). 2NF (1914). —
Avledn. (kyrkl.): PAPALISM104, r. l. m. [jfr eng. papalism] (teorien om) påvens absoluta maktfullkomlighet inom den romersk-katolska kyrkan. 2NF 2: 1019 (1904). —
PAPALIST104, m.||ig. person som hyllar papalismen. 2NF 21: 975 (1914). SvTeolKv. 1928, s. 162. —
PAPALISTISK, adj. jfr papalism. 2NF 18: 1346 (1913).

 

Spalt P 172 band 19, 1952

Webbansvarig