Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PAPP, sbst.2, n. (Lind).
Ordformer
(pap 1689. papp 1722—1761)
Etymologi
[jfr sv. dial. (Skåne) melpap, m., mjölvälling, ä. d. pappe, d. pap, tunn gröt, välling; av mlt. pap l. t. papp(e), gröt l. välling för barn; jfr lat. pāpa, pappa, mat, ävensom lat. pappare, äta; urspr. lallord; jfr PAPA, sbst.1, PAPP, sbst.1, 3, 4, PAPPA, sbst.1, PAPPE]
(†)
1) mjölvälling för barn. Rudbeck Atl. 2: 401 (1689). Jag bjur mig at för Barnet laga Pankakor, smörgröt mjölk och papp. Dalin Vitt. 6: 301 (1761).
2) klister. Lind (1738, 1749).

 

Spalt P 180 band 19, 1952

Webbansvarig