Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PAPPE, r. l. m., l. PAPP, sbst.4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. PAPPA, sbst.2, r. l. f.
Ordformer
(pap 1679. papp 1642—1769. pappa 1688 (oblik form)—1700. pappe 1640—1652. pappen, best. sg. 1674—1714. pappar, pl. 1640—1736)
Etymologi
[sv. dial. pappe, poppe, papp, popp; jfr d. papa, nor. pappe, meng. pappe, eng. pap; lallord; jfr PAPA, sbst.1, PAPEL sbst.1, PAPILL, PAPP, sbst.1—3, PAPPA, sbst.1]
(†) bröst (se d. o. 1); bröstvårta, spene. (Sv.) pappe, (lat.) Mamma, mamilla, mammula. Linc. (1640). (Lillan) mäd 4 Fötter kryper / på Gållfwet af og till, sjn Ammas Pappa niuper. Warnmark Epigr. B 2 a (1688). Bägge Isis bäleten hafwa .. långa nedhängiande stinna Pappar med stora långa diszar, såsom på en wäl molkande Koo. Rudbeck Atl. 2: 666 (1689). Småå barn röra munnen / lijksom the skulle hålla pappen och dij. Lindestolpe Matk. 18 (1714). En god miölkeko kännes ther af, at hon hafver en eller två mindre pappar bak om the 4 stora papparna. Broocman Hush. 3: 5 (1736). Ihre (1769).
Ssg (†): PAPPE-PAR. en kvinnas båda bröst. 2Saml. 13: 67 (c. 1685).

 

Spalt P 183 band 19, 1952

Webbansvarig