Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PAPPENHEIMARE pap3en~häj2mare, äv. 40~100, sbst. pl.
Etymologi
[jfr d. pappenhejmere; efter t. pappenheimer, benämning på soldaterna i ett kyrassiärregemente under befäl av G. H. Pappenheim († 1632); nedan anförda uttr. återgå på Schillers WallensteinsTod 3: 15, där förf. låter Wallenstein om detta regemente erkännsamt yttra: Daran erkenn’ ich meine Pappenheimer]
(ngt vard.) bildl., om personer som ngn (i ett visst fall) har att göra med (o. som kunna väntas handla l. reagera på visst sätt); i sådana uttr. som känna (stundom ha reda på l. veta var man har) sina pappenheimare; ofta nedsättande. OPSturzen-Becker (1859) i Sturzen-Becker 2: 117. Polisen, som känner sina pappenheimare, delar sig i två afdelningar, troget följande hvar sin demonstrantskara. Steffen BrittStröft. 363 (1895). På börsen har man mycket väl reda på sina pappenheimare och vet vilka firmor, som speciellt sysselsätta sig med (baissespekulationer). SvD(A) 1930, nr 300, s. 16.

 

Spalt P 184 band 19, 1952

Webbansvarig