Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARABEL para4bel, r. l. m. l. f.; best. -beln ((†) -blen Ljunggren Est. 1: 160 (1856), Dens. SmSkr. 2: 192 (1879)); pl. -bler (Schroderus Os. 1: 97 (1635) osv.) ((†) -blar VetAH 1810, s. 30, Jochnick AnGeom. 64 (1860)).
Etymologi
[jfr t. parabel, eng. parable; etymologiskt identiskt med PARABOL]
1) stil. bildlig framställning av ngt i form av en enkel, kort berättelse (med motiv från naturen l. vardagslivet), (genomförd) liknelse. Ludvigsson Norman 21 (c. 1550). Poemet Dälden (av Kellgren), den härligaste och sannaste Parabel vi ega på vårt språk. SvLitTidn. 1821, sp. 154. Jesu parabel om fikonaträdet. AnderssonBrevväxl. 2: 231 (1835). 3NF 12: 1146 (1930).
2) geom., mat. till de koniska sektionerna hörande, plan, öppen kroklinje, så beskaffad att avståndet från vilken punkt som helst på periferien till en fast punkt (brännpunkten) o. till en given rak linje (styrlinjen) är lika stort; jfr ELLIPS II, HYPERBEL. VetAH 1745, s. 76. Parabel är en kroklinea, som uppkommer, då en kon skäres af ett plan, som går jemnlöpande med konens sida. Hazelius Artill. 6 (1833). Hedström o. Rendahl Alg. 163 (1915). — särsk. i utvidgad anv., om figur som har formen av en parabel. Ödmann Hågk. 15 (1801; uppl. 1918). (Bron) lyfter stolt sitt enda spann över älven, och dess släta parabel smälter .. väl in i det gamla bondelandskapet. TurÅ 1937, s. 79.
Ssgr (i allm. till 2, i fackspr., i sht mat., geom. o. tekn.): PARABEL-BALK. tekn. sammansatt balk vars över- l. underdel utgöres av en parabelformig båge. 2NF 4: 198 (1905). —
-BANA, r. l. f. i sht astr. o. skjutk. parabelformig bana. LfF 1910, s. 264. —
-BJÄLKE. tekn. jfr -balk. 2UB 9: 351 (1905). —
-BÅGE. [jfr t. parabelbogen]
1) parabelformig kroklinje, parabel. Lindelöf AnGeom. 89 (1864).
2) tekn. parabelformig spännbåge. SD(L) 1896, nr 546, s. 6. —
-FORM. om den form som utmärker en parabel. Brunius Resa 1838 192 (1839). —
-FORMAD, p. adj. SvGeogrÅb. 1931, s. 54. —
-FORMIG. [jfr t. parabelförmig] Fock 1Fys. 68 (1853). —
-KURVA. [jfr t. parabelkurve] TT 1872, s. 99. —
-LINJE. NF 1: 984 (1876). —
(1) -PSALM. litt.-hist. psalm vars innehåll utgöres av en parabel. Fatab. 1936, s. 46. —
(1) -SAGA. litt.-hist. saga vars innehåll utgöres av en parabel. FoF 1927, s. 124. —
-SPANN, n. tekn. (bro)spann vars över- l. underdel utgöres av en parabelformig båge. TT 1899, Byggn. s. 118. —
-SPEGEL. (†) parabolisk spegel. 2UB 9: 493 (1906).
Avledn.: PARABLISK, adj. (†) till 2: som hör till en parabel, parabolisk. Et parabliskt segment. Palmquist ConSect. 125 (1752).

 

Spalt P 220 band 19, 1952

Webbansvarig