Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARALLELLEPIPED par1aläl1epipe4d, ngn gg -lä1l-, l. 010104, r. l. m. (Strömer Eucl. 2: 260 (1748) osv.) ((†) n. Rålamb 1: 30 (1690), Rinman JärnH 30 (1782)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(paral- 1805. parall- 1690 osv. -lel- 1690—1913. -lell- 1815 osv. -epiped 1888 osv. -ipip(p)ed 1748—1919. -opiped 1690—1907)
Etymologi
[jfr t. parallelepiped(on), eng. parallelepiped, fr. parallélépipède, senlat. parallelepipedus, till gr. παραλληλεπίπεδον, till παράλληλος (se PARALLELL, adj.) o. ἐπίπεδον, plan yta, substantivering av ἐπίπεδος, plan, till ἐπί (se EPI-) o. πέδον, markyta. Äv. formerna -ipiped o. -opiped äga utländska motsvarigheter, t. ex. i eng. o. fr.]
geom. solid kropp begränsad av sex parvis parallella o. kongruenta plan. Rålamb 1: 31 (1690). Strömer Eucl. 2: 260 (1748). Gertz o. Grönwall Min. 12 (1923). — jfr HASTIGHETS-PARALLELLEPIPED.
Avledn.: PARALLELLEPIPEDISK, adj. [jfr t. parallelepipedisch, fr. parallélépipédique] geom. som utgöres l. har formen av en parallellepiped. Små, hvita parallelipippediska Crystaller. Rinman JärnH 795 (1782). SvGeolU Ca 6: 60 (1915).

 

Spalt P 251 band 19, 1952

Webbansvarig