Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARFYMÖR par1fymö4r l. -œ4r, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(-fum- c. 1762—1855. -furm- 1730. -fym- 1797 osv. -eur 1730—1839. -ör 1797 osv.)
Etymologi
[jfr t. parfumeur, parfümeur; av fr. parfumeur, ä. fr. äv. parfumier, till parfumer (se PARFYMERA). — Jfr PARFYMERI]
person som parfymerar ngt l. ngn l. (vanl.) som tillvärkar l. driver handel med parfymer l. parfymerivaror. SedolärMercur. 1: nr 13, s. 6 (1730). 2UB 7: 500 (1903; om parfymtillvärkare). GHT 1934, nr 293, s. 22. — särsk. (mera tillf.) ironiskt, om person l. djur som sprider stank omkring sig. Adelsköld Dagsv. 1: 178 (1899; om katt).

 

Spalt P 284 band 19, 1952

Webbansvarig