| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PARYR pary4r, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) (i sht i vissa kretsar) (vacker l. dyrbar l. fin) klädedräkt (som ngn har på sig), stass, skrud; numera i sht föregånget av attribut; särsk. i uttr. den yttre paryren o. d., vad ngn har på sig (med tanke på hur det tar sig ut). Dalin Vitt. 6: 302 (1761). Följande paryrer (utmärkte sig): En klädning af .. krepp (osv.). SthmModeJ 1847, s. 32. Hur .. (vingåkersdräkten) utvecklat sig ur renässanstidens förnäma paryr. Rig 1926, s. 72. Säkerligen hade hon icke mycket intresse för den yttre paryren. Söderhjelm MVärld 1: 114 (1929). Platen Ensam 72 (1939). särsk. i uttr. i full paryr, i sin grannaste stass, i full gala. Bremer Hertha 169 (1856). I full paryr med strutsfjädrar i koaffyren. Lagergren Minn. 1: 62 (1922). Biskopen .. i full kyrklig paryr. Fornv. 1946, s. 185. särsk. bildl. Fosforismen i full paryr. Sylwan SvLit. 181 (1903).
2) (†) om håruppsättning l. hårklädsel. (Somliga infödingar i Nya Kaledonien) hafva dem (dvs. sitt hår) korta, hvilken parure Fruntimren äfven antagit. Cook 2Resa 311 (1783).
Spalt P 367 band 19, 1952