Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PASARE l. PASAR, m.
Ordformer
(-ar 1587. -are c. 1655)
Etymologi
[sv. dial. (Uppl.) pasare, böneman vid frieri, person som söker sammanföra en (ung) man o. en (ung) kvinna; till sv. dial. (Uppl.) pasa, föra en friares talan, (söka) sammanföra en man o. en kvinna]
(†) person som för en friares talan, böneman (se d. o. 1). Helsingius Hh 4 a (1587). På bröllopsdagen går brudgumme med sin Pasare eller Taleman och sitt föllie till brudenes föräldrars .. huus. KOF II. 2: 143 (c. 1655).

 

Spalt P 367 band 19, 1952

Webbansvarig