| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PASSABEL pasa4bel, adj. -ble, -bla; -blare (gradf. dock bl. tillf.). adv. -T. (förr äv. med fr. stavning)
1) (numera bl. tillf.) om farled: genom l. över l. på vilken det är möjligt att komma fram, passerbar, farbar, framkomlig. Nordberg C12 1: 856 (1740). Sydost om Ven är farleden in mot Malmö passabel för maskindrivna fartyg. SvD(A) 1929, nr 37, s. 22.
2) (†) i uttr. lämna ngt passabelt, låta ngt passera, acceptera ngt. Lemnar man .. en enda wilfarelses mening passabel; snart wäxa ther af tusende. Sahlstedt Hoffart. 68 (1720).
3) som går an l. får duga l. kan godkännas l. få passera, tämligen god, icke allt för dålig, hjälplig, hygglig, ”skaplig”; ss. adv.: hjälpligt, hyggligt, någorlunda; förr äv. utan inskränkande bet.: god o. d. (se särsk. b). Swedberg Schibb. 288 (1716). En Svänsker Råck, / Af blått passabelt Kläde. Odel Sincl. 22 (1739). Silfverstolpes bidrag till .. (Läsning i blandade ämnen) äro passabla krior och ingenting annat. BEMalmström 4: 111 (c. 1860). Jag antar, att vi åtminstone i matematik och latin redde oss ganska passabelt. Lilljebjörn Skolm. 122 (1924). särsk.
a) (†) i uttr. ej passabel, som icke är i godkännbart l. tillfredsställande skick o. d. Schück VittA 4: 549 (i handl. fr. 1744).
b) (†) närmande sig bet.: duglig, duktig. Polhem Brev 63 (1711). En passabel Betjent .. önskar sig tjenst. LdVBl. 1831, nr 30, s. 4.
c) (†) ss. adv.: tämligen, ganska; alldeles. (Han) är passabelt snäll. Linné Bref I. 4: 77 (1748). Begge Strid-skrifterne voro föröfrigt passabelt orimliga. EP 1792, nr 74, s. 2. Det var passabelt ruskigt väder. ZTopelius (1833) hos Vasenius Top. 1: 470.
Spalt P 403 band 19, 1952