Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PASTEJ pastäj4, sbst.2, äv. BASTEJ bastäj4, förr äv. POSTEJ, sbst.2, r. l. m. l. f. (G1R 27: 92 (1557) osv.) ((†) n. G1R 26: 766 (1556), Lælius Bünting Res. 2: 110 (1588)); best. -en ((†) -n SUFinlH 1: 140 (1601); ss. n. -et); pl. -er.
Ordformer
(bastej 1901—1939 (om ä. förh.). pasteg 1843 (efter handl. fr. 1579). pastej (-sz-, -ei, -eij, -ey, -eÿ) 1556—1939 (om ä. förh.). pasteje (-eije, -eye) 1573—1621. postej (-ei, -eij, -ey) 1557—1939 (om ä. förh.). posteije 1565)
Etymologi
[av t. bastei, trol. av ffr. bastie; samhörigt med BASTILJ o. BASTION]
bef. o. byggn. det framåt halvrunda o. bakåt rätliniga försvarstorn som i Sverige förekommer på vasatidens fästningar o. slott, (hörn)rundel; äv. i vidsträcktare anv.: framskjutande försvarsvärk, utanvärk, bastion. Till Michel Helsing, att han lather komme till Upsale en kopertäckere, som thet lille torn på vestre pasteijet täcke skall. G1R 26: 766 (1556). HSH 27: 134 (1565; på Stockholms slott). Rom (är) medh fem wäldige Pasteier försedt. Laurelius Alb. 381 (1663). Hahr NordeurRenässArkit. 290 (1927). — särsk. (†) i bild. (Bibelstället) giffuer migh .. itt pastei, emoot dieffuulens förfärliga Kartoger. PErici Musæus 1: 199 a (1582).

 

Spalt P 442 band 19, 1952

Webbansvarig