| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PATT pat4, sbst.3, r. l. m., o. adj. oböjl.; ss. sbst. best. -en.
I. sbst.: förhållandet att en kung i schackspel är l. göres patt (i bet. II); kungens ställning, då han är patt, situation som innebär att en kung är patt, pattställning. HbiblSällsk. 2: 178 (1839). (Schack-)uppgifter med patt. Törngren Schacksp. 65 (1928).
II. adj.; om kung i schackspel: som är i det läget att han visserligen icke är schack, men icke heller kan flyttas på grund av schackhot, samtidigt som inga andra pjäser av samma färg finnas l. kunna flyttas; äv. i utvidgad anv., om schackspelare: vars kung är patt; bl. i predikativ anv. Vara, bli, göra (ngn) patt. Björkegren 1998 (1786). Andersson 329 (1845; om spelare). När endera kungen är patt, är spelet remis. Lewis Schack 24 (1851). Carlén Capablanca Schack 22 (1937).
(1, 2) -STÄLLNING. ställning i ett schackparti, då ena kungen är patt; en kungs l. spelares ställning, då han är patt. Sahlberg Minckwitz 29 (1885).
Spalt P 511 band 19, 1952