Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PEANG peaŋ4, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(pe- 1907 osv. pi- 1948)
Etymologi
[jfr t. péan, ävensom péansche klemme, eng. Péan’s forceps; till namnet på konstruktören, den franske kirurgen J. Péan († 1898)]
med. o. veter. saxformigt instrument med räfflade skänklar o. spärranordning varigm skänklarna kunna låsas (i sht använd för tillslutning av blodkärl före ombindningen); jfr KNIP-PINCETT. Svenson Sinnessj. 69 (1907).

 

Spalt P 519 band 19, 1952

Webbansvarig