Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PEDIKUR pe1dikɯ4r l. ped1-, l. PEDIKYR -ky4r, r.; best. -en.
Ordformer
(-cure 1899—1931. -kur 1913 osv. -kyr 1923 osv.)
Etymologi
[jfr t. pedikur, pedicure, eng. pedicure, äv.: pedikurist; av fr. pédicure, pedikurist, liktornsoperatör, äv. ss. adj.: som har avseende på pedikur, till lat. pēs (gen. pedis), fot (se FOT), o. curare, behandla (se KURERA)]
skötsel (l. behandling) av fötterna, i sht av naglar (o. liktornar); fotbehandling; fotvård; jfr MANIKYR. AdrKalSthm 1899, s. 491. Söderberg Skönhetsv. 90 (1918). Zetterström SannMOrd 191 (1933).
Avledn.: PEDIKURERA l. PEDIKYRERA, v. (-cur- 1908) [jfr manikyrera, ävensom eng. pedicure] (föga br.) sköta om l. behandla fötterna på (ngn), ge (ngn) pedikur; nästan bl. i p. pf. Laurin Skämtb. 493 (1908). —
PEDIKURIST1004 l. PEDIKYRIST 1004, m.||ig. (-kur- 1913 osv. -kyr- 1923 osv.) [jfr manikyrist, ävensom eng. pedicurist] (i fackspr.) person som yrkesmässigt ger pedikur. Auerbach (1913).

 

Spalt P 533 band 19, 1952

Webbansvarig