Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PEHLEVI peh4levi l. päh1-, l. peʃ1l- osv., l. PAHLAVI pah4la- osv., äv. PEHLVI peh4lvi osv., r. (3NF (1931) osv.) l. n. (NF 12: 948 (1888: bokpehlevi) osv.); best. (tillf.) -n resp. -t.
Ordformer
(pahlavi 1888 osv. pehlevi 1888 osv. pehlvi 1769—1936)
Etymologi
[jfr t. pehlevi, pehlvi, pahlavi, eng. pahlavi, pehlevi, pehlvi, fr. pehlvi; av pers. pahlavī, eg. adj. till pahlav, hedersman, hjälte, Partien, av fpers. parthava, parter, Partien, varav äv. gr. Παρϑυαῖοι, Πάρϑοι, pl., parter, lat. Parthi, pl., parter (jfr PARTER)]
(i fackspr., i sht språkv.) benämning på de iranska språk o. dialekter som talades o. skrevos i Iran under perioden från omkr. 300 f. Kr. till omkr. 650 e. Kr., västmedeliranska, medelpersiska; särsk. om det på de sydvästliga dialekterna baserade språket (sasanidisk pehlevi); äv. om det med arameiska ideogram starkt bemängda skriftsystem varmed språket vanl. skrevs (l. om den på språket avfattade litteraturen). Björnståhl Resa 1: 21 (1769). Pehlevī är till större delen författat i en blandning av inhemska ord och s. k. ideogram. Charpentier JämfIndoeurSpråkv. 145 (1926). En modern handbok för studiet av pehlvi är utgiven av (H. S.) Nyberg. SpråkvSällskUpsF 1934—36, s. 49.
Ssgr (i fackspr., i sht språkv.): PEHLEVI-GLOSSA. glossa (se glosa, sbst. 3) avfattad på pehlevi. SvLitTidn. 1820, sp. 738. —
-INSKRIFT~02 l. ~20. avfattad på pehlevi. Frey 1850, s. 455. —
-LITTERATUR. jfr -inskrift. NF 12: 949 (1888). —
-SPRÅK(ET). [jfr t. pehlevisprache, fr. langue pehlvie] NF 12: 948 (1888). —
-TEXT. jfr -inskrift. NF 12: 949 (1888).
Avledn.: PEHLEVISK, adj. (pehlvisk) [jfr fr. pehlvi, pehlevi] (†) om språk: som utgör pehlevi. Björnståhl Resa 1: 22 (1769).

 

Spalt P 537 band 19, 1952

Webbansvarig