Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PEKINES pe1kine4s l. pek1-, l. PEKINGES -iŋe4s, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 m. l. r.; best. -en; pl. -er; l. (i bet. 2) PEKINESER -ine4ser l. PEKINGESER -iŋe4ser, m. l. r.; best. -n; pl. =; l. (föga br.) PEKINESARE -ine3sare2, äv. 10400, l. PEKINGESARE -iŋ-, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(pekin- (-inn-) 1918 osv. peking- 1923 osv. -es 1918 osv. -esare 1928. -eser 1923 osv. -aeser 1933)
Etymologi
[jfr t. pekinese, eng. pekingese, pekinese, fr. pékinois; till PEKING (se PEKING-)]
1) person som bor i l. härstammar från Peking. Karlgren OrdMittR 61 (1918).
2) hund tillhörande en kinesisk knähundsras utmärkt av litet o. runt huvud, kort nos, stora, utstående ögon o. lång- o. mjukhårig päls. Henricsson Hund. 60 (1923). SvD(A) 1933, nr 63, s. 8.
Ssgr (till 2): PEKINES- l. PEKINGES- l. PEKINESER- l. PEKINGESER-HUND. DN 29/8 1926, Söndagsbil. s. 3. —
-VALP. SvD(A) 1933, nr 34, s. 20.
Avledn.: PEKINESISKA l. PEKINGESISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. [jfr eng. pekingese (i bet. 2)]
1) kvinna som bor i l. härstammar från Peking.
2) den i Peking talade kinesiska dialekten. NorstedtVärldH 15: 11 (1928).

 

Spalt P 550 band 19, 1952

Webbansvarig