Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PEKTORAL päk1tora4l l. pek1-, l. -tå- l. -tω-, adj.
Ordformer
(i sht förr äv. pect-)
Etymologi
[jfr t. pektoral, eng. o. fr. pectoral; av lat. pectoralis, avledn. av pectus (gen. pectoris), bröst, hjärta, känsla, möjl. sammanhörande med pectere, kamma (se PEKTINIT), o. eg. betydande: hårigt ställe (på kroppen)]
(i fackspr., i sht med. o. veter.) som tillhör l. har avseende på bröstet; i sht förr äv. (om läkemedel o. d.) övergående i bet: nyttig l. hälsosam för bröstet. Andersson (1845). 2NF 27: 1317 (1918).
Ssgr [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i t., eng. o. fr.]: PEKTORAL-KORS. (i fackspr.) (guld)kors som bäres (hängande i en halskedja o. d.) på bröstet; i sht om dylikt kors tillhörande biskopsskrud, biskopskors. NF (1888). —
-MEDEL. (numera knappast br.) med. bröstmedel. TLäk. 1834, s. 461.

 

Spalt P 553 band 19, 1952

Webbansvarig